Ulrika Björkstén, Vetenskapsradion. Foto: SR
Ulrika Björkstén, Vetenskapsradion, kommenterar en krönika i Expressen. Foto: SR

Krönika: Ja vi pratar gärna om kvantfysik – och om mens

Svenska medier domineras av kvinnor med kvantfysikalisk kompetens
5:04 min

Vetenskapsradions Ulrika Björkstén kommenterar Expressens kulturchefs inlägg om att kvinnor förminskar sig själva och varandra genom sin egen kroppsfixering.

Nobelveckan är till ända. Det har varit en ganska vanlig sådan för oss vetenskapsjournalister - stressig men rolig, mycket biokemi och mycket kvantfysik. I år har vi bland annat pratat DNA-reparerande enzymer och neutrinooscillationer.

Vi här på radion har direktsänt varje dag, kommenterat och skrivit. Kollegorna i dagstidningarna och på teve har hållit på i samma takt. Mycket finns att säga om nobelhajp, om bevakningen har rimliga proportioner eller om vi tar i för mycket. Men personligen tycker jag det är roligt att få möjligheten att tala så intensivt om banbrytande grundforskning varje höst. Inte för att vi på landets vetenskapsredaktioner skulle tiga om de här ämnena resten av året, tvärtom. Men det är lättare att få annan media med sig under Nobelveckan, den saken är klar.

Därför var det en aning förvånande att Expressens kulturchef Karin Olsson valde just den här veckan för att efterlysa kvinnor som pratar om annat än mens. Det var i en krönika som handlade om hur även feministiska kvinnor riskerar att förminska sig själva och varandra genom sin egen kroppsfixering, som hon skrev: "För det känns som om vi har fastnat. En kvinna som talar kvantfysik, någon?"

Jag kan säga att vi var några som svarade ja på den frågan. För faktum är att i nästan alla stora svenska medier så är den kvantfysikaliska kompetensen helt dominerande kvinnlig. En Maria Gunther på DN, en Joanna Rose på Forskning och Framsteg, en Ulrika Engström på SVT. Och ja, vi är ett par av kvinnligt kön här på radion också som gärna pratar kvantfysik. Och jag törs nog säga att jag inte var ensam om att känna att Karin Olsson med sin formulering en liten aning osynliggjorde vårt arbete.

Men när vi bjöd in henne att diskutera frågan här i Veckomagasinet tackade hon nej, med hänvisning till att formuleringen bara var en retorisk figur samt att reaktionerna var att betrakta som "en storm i ett twitterglas". Tja, det kan man kanske tycka, men (den bara delvis komiska) poängen är att den här retoriken blir en del av det problem den vill beskriva, genom att än en gång befästa den helt ogrundade hypotesen att det mest oväntade en kvinna kan komma på att tala om är just kvantfysik.

Från annat håll på Twitter kom visserligen uppmuntran, men samtidigt frågan: Ok, bra att det finns kvinnor som pratar kvantfysik, men nog måste ni hålla med om att det är mer mens ändå? Och mitt svar på den frågan är nej.

Själv pratar jag om kvantfysik med andra kvinnor betydligt oftare än vad jag pratar om mens. Och till alla er som tycker kvantfysik och annan vetenskap är intressant på riktigt, och inte bara som retorisk figur, vill jag säga Vetandets värld varje vardag klockan 12.10, Vetenskapsradions veckomagasin varje fredageftermiddag och söndagmorgon, och så våra nyheter i P1 morgon varje vardag. Eller när du vill i appen Sveriges Radio Play!

Men det finns mycket intressant forskning om mens också, så jag kan inte garantera att vi utelämnar det ämnet heller.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".