Korp framifrån
Korpen har mat i munnen, men väntar med att gömma till dess att kusten är klar. Foto: Jana Mueller
HELGSPECIAL

"Jag vet att du ser mig"– korpens koll på kompisar ett evolutionärt fynd

"Under 320 miljoner år har vi parallellt utvecklat förmågan"
5:09 min

Nu finns det starkaste beviset hittills att djur kan ha det som inom forskningen kallas för "Theory of Mind".

Jag vet att du vet, att jag vet, att du vet att...

Ja, efter några sådana här steg som går ut på att sätta sig in i vad andra tänker så blir det lite svårt att hänga med.

Vi människor brukar kunna följa ett par-tre steg, sedan blir det tufft. Men ett steg brukar ju inte vara några problem: Jag vet att du vet att jag ser på dig.

Men hos djur då? Har de den här förmågan, i alla fall i ett steg, alltså "Jag vet att du ser mig"?

Frågan är en av de största i det som kallas för kognitiv zoologi, alltså forskning som på olika sätt försöker ta reda på hur mycket djur kan förstå av sin omvärld.

Som Vetenskapsradion kunde berätta i våra nyheter förra veckan har forskare från Weins universitet i Österrike utfört ett experiment på korpar för att undersöka det här. Och de lyckades lägga fram det starkaste beviset hittills på att korpar faktiskt kan det.

De har det som man inom forskningen kallas för "Theory of Mind", alltså en slags inlevelseförmåga.

Det är korparna George och Adele kraxande som hjälpte forskarna att i ett fiffigt experiment lyckas ta fram det starkaste beviset hittills att djur kan ha det som inom forskningen kallas för "Theory of Mind".

En bra svensk översättning för "Theory of Mind" saknas, men man kan säga att det handlar om en slags inlevelseförmåga som innebär att man kan föreställa sig vad den andra tänker.

Den här förmågan är en viktig egenskap hos oss människor och bidrar i stor utsträckning till våra sociala förmågor, men att lyckas bevisa att andra djur besitter samma förmåga är väldigt svårt.

Förenklat kan man säga att man i många tidigare experiment på korpar och människoapor, alltid har kunnat säga att bara för att ett djur A ser åt vilket håll ett annat djur B tittar, behöver det inte betyda att djur A också vet att djur B ser någonting.

I stället kan detta helt enkelt förklaras med så kallad beteendeläsning. Alltså att om jag är en korp, och ser åt vilket håll min korpkompis tittar, så innebär bara det att jag på ett eller annat sätt har lärt mig, att det kommer innebära att korpkompisen kommer att bete sig på ett visst sätt.

Men i det här experimentet så lyckades man visa att en korp som gömde mat gjorde detta fortare när den trodde sig veta att en spionerande korp kunde se den.

Korpen som gömde mat satt i ena halvan av en låda, som var delad mitt itu av en vägg.

I väggen fanns ett litet titthål och på andra sidan fanns bara en högtalare med korpljud.

När man utförde samma kraxförsök utan titthålet, gömde korpen i stället sin mat i lugn och ro.

Att visa att djur har den här sortens inlevelseförmåga är en stor framgång inom djurforskningen, säger Mathias Osvath, docent i kognitiv zoologi vid Lunds universitet,

Han har själv en stor luftig inhägnad utanför sitt hus, med korpar som han forskar på.

– Det har varit så vansinnigt svårt att komma på ett sätt att bevisa det här. Detta är ett av de största fynden inom djurs kognition som har gjorts på mycket länge, kan jag säga.

Kommer det som en stor överraskning för dig, eller är det snarare "äntligen, det är ju det här jag har haft på känn".

– Jag skulle tro att ganska många forskare som jobbar med till exempel korpar, människoapor, delfiner och hundar, tycker att det finns situationer när det är svårt att förklara det på något annat sätt. Och vad som gör det här ännu mer fascinerande: korpar är ju flygande dinosaurier.

Vår sista gemensamma förfader med korparna är alltså för 320 miljoner år sedan. Men trots att vi då skildes åt evolutionärt, har vi parallellt utvecklat en likartad förmåga.

– Alltså skulle vi hitta det hos schimpanser eller några andra människoapor hade det inte varit lika stort som att vi hittat det hos en fågel.

Det är dessutom bara tio år sedan som forskare tänkte sig att fåglar var automatiserade, menar han. Det gör den här upptäckten ännu större, menar han.

– Jag förmodar att den här förmågan inte finns hos fiskar och amfibier, och kanske inte hos andra reptiler. Men den kan finnas hos andra däggdjur och fåglar.


Relaterat

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".