Filmrecension, premiär 2011-08-19

Slakten är värst

ACTION

Robert E Howards skapelse Conan barbaren blev till film redan på 80-talet. Det blev Arnold Schwarzeneggers genombrottsroll. Nu, nästan 30 år senare, är det dags att släppa loss den blodtörstige och hämndlystne krigaren på vita duken igen – den här gången i 3D för att komma slakten extra nära.

Den här gången är det ett nytt muskelberg som för förkroppsliga barbaren. Arnold Schwarzenegger har ersatts av Jason Momoa, aktuell även i tv-versionen av Game of Thrones.

Det vore fel att kalla det Arnold pysslade med i originalfilmen för något egentligt skådespeleri, men i jämförelse med Jason Momoa var han ett under av uttrycksfullhet. Förhållandet är detsamma om man jämför Conan-filmerna med varandra. Ställda bredvid varandra framstår John Milius film från 1982 som rena mästerstycket.

Marcus Nispels omtolkning av den figur som Robert E Howard skapade för snart 80 år sedan är nämligen så totalt renons på vare sig finess eller fantasi att det snabbt blir rent plågsamt att se.

Karaktärerna är så endimensionella och platta att det bara blir skrattretande och filmen består egentligen bara av en serie fightscenerna på varandra, den ena blodigare än den andra, vagt sammanlänkade av en historia tunnare än det skiraste läskpapper.

Det här är en film som på ett så flagrant sätt underskattar sin publik att jag har svårt att tro att ens den mest hormonstinna tonåriga kille i filmens verkliga målgrupp kommer att uppskatta den.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista