Filmrecension, premiär 2011-08-19

Stabil och känslostark ungdomsfilm

DRAMA

Efter flera års frånvaro återvänder regissören Anders Grönsros med en ny ungdomsfilm. Den här gången med en ojämn men synnerligen känslostark filmatisering av Peter Pohls och Kinna Gieths Augustprisvinnande bok Jag saknar dig, jag saknar dig.

Jag saknar dig handlar om tonåriga tvillingsystrarna Cilla och Tina. Som så många andra enäggstvillingar har de mycket starka band till varandra, även om de på sätt och vis också är varandras motsatser.

Cilla är allvarsam och ordentlig, duktig i skolan och omvärldsengagerad. Tina däremot är mer utseendefixerad och intresserad av killar. De befinner sig i det där sköra gränslandet mellan ungdom och vuxenliv och deras tillvaro består av typiskt tonårigt svängningar i känsloläge. Allt ställs dock helt på ända när Cilla dör i en trafikolycka.

Filmens inledning är aningen svajig och stabbig. Tonläget i dialogerna är inte direkt klockrent och en del av ungdomarna i de bärande rollerna spelar över en del, men Jag saknar dig är en film som vinner i längden.

Efter att den tragiska olyckan inträffar växer den betänkligt. Tinas sorgearbete är så hudlöst gripande iscensatt och skildrat att det är hjärtskärande att se. Helt plötsligt är alla illa skorrande tonlägen som bortblåsta. Tvillingarna Erika och Hanna Midfjäll som spelar Tina och Cilla, är rena fynden.

Med sin strax över två timmar långa speltid drar dock Jag saknar dig ut på handlingen lite för mycket. Här finns ett och annat sidospår som inte känns helt nödvändigt, men i det stora hela är det en riktigt bra ungdomsfilm som tar ungdomliga problem på allvar.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".