Filmrecension, premiär 2012-05-16

The Dictator

KOMEDI

Den brittiske komikern Sacha Baron Cohen har sannerligen mutat in sitt eget revir på humorhimlen. Och som vanligt svingar han tämligen vilt omkring sig åt alla håll och kanter när han nu introducerad oss för en ny figur, diktatorn Aladeen. Men det finns avgörande skillnader mellan The Dictator och hans tidigare succéfilmer Borat och Brüno, skillnader som inte är odelat positiva.

Den här gången har Sacha Baron Cohen och parhästen, regissören Larry Charles, valt att lämna det fejkdokumentära spåret. The Dictator är i motsats till Borat och Brüno en rakt igenom fiktiv och mer eller mindre (allt är som bekant relativt) traditionell berättelse.

Även om jag defintivt stödjer idén att försöka förnya sig och inte bara klampa på i samma gamla vanliga fotspår så faller det hela i det här fallet inte helt väl ut. Utan de där för Sacha Baron Coehen så typiska dolda kameran-liknande inslagen tappar humorn en aning av sitt sting. Man slipper förvisso den där lilla klumpen i magen som ackompanjerat både Borat och Brüno men i gengäld saknas lite av udden i satiren.

Allt det Sacha Baron Coen har gjort har i varierande grad varit en blandning mellan högt och lågt, men aldrig tidigare lika mycket som i The Dictator. Det är en mer än lovligt ojämn film. När den är rolig är den fruktansvärt rolig, men baksidan av myntet är att den i sina mindre lyckade delar får det att kännas som om det vore gängen bakom filmer som Scary Movie och Epic Movie som låg bakom det hela. Jag behöver knappast poängtera att jag inte menar det sistnämnda som beröm.

The Dictator är berättelsen om genaralen Haffaz Alladeen, diktator i det fiktiva afrikanska landet Waadiya. När han är i New York för att hålla ett tal hos FN utsätts han för en kupp av sin farbror. Farbrodern planerar att röja Alladeen ur vägen och i stället låta en lättledd dubbelgångare ta hans plats. Alladeen undkommer mordförsöket men blir av med sitt karaktäristiska skägg och tvingas ta hjälp från oväntat håll i sin kamp för att komma tillbaka till makten.

Den som uppskattar politisk korrekthet göre sig som vanligt när det gäller Sacha Baron Cohen icke besvär. Politiskt korrekt är ett begrepp som inte tycks finnas i hans begreppsvärd. Och det är en stor del av charmen med och styrkan i hans humor. Den där totala oräddheten i att hejdlöst driva med precis vad som faller honom in. Det är ett oerhört effektivt sätt att sätta fingret på olika fördomar och stereotyper. Tråkigt nog så faller en del av den dimensionen när han valt att inte använda sig av sin patenterade och kamikazeartade dolda kameran-teknik.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".