Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Här får du det bästa ur alla våra radioprogram.
1 av 2
Stefano Antonucci (Simon Boccanegra) Foto: Mats Bäcker
2 av 2
Stefano Antonucci (Simon Boccanegra), ensemble Foto: Mats Bäcker
P4 SJUHÄRAD 9 APRIL

Simon Boccanegra

Göteborgsoperan

Simon Boccanegra opera av Giuseppe Verdi

Premiär den 6 april 2013

Den 10 oktober 1813 föddes Giuseppe Verdi i Le Roncole, en by i norra Italien som då var Franskt territorium. Det var i sanning en turbulent period då fransmän, kosacker och österrikare slogs om herraväldet. När den lille Giuseppe var endast ett år höll allt på att sluta på värsta sätt. Kosackerna stormade byn och dödade allt och alla som kom i deras väg. Giuseppes mamma tog sin son i famnen och flydde till kyrkan och gömde sig högt uppe i tornet. Detta blev deras räddning. Undrar hur operavärlden hade sett ut utan Verdis alla underbara operor. Ja, det får vi aldrig veta och det är jag väldigt glad över.

Simon Boccanegra är en sällsynt gäst i de svenska operahusen. Den svenska premiären ägde rum 1932 och operahuset var Stora Teatern i Göteborg. Någon riktig succé blev det inte den gången då sångarna inte riktigt höll måttet. Att gå in i en detaljerad beskrivning av handlingen i detta sammanhang låter inte göra sig, det skulle endast förbrylla. Detta är en opera som hanterar de största av känslor och vilken opera gör inte det, ja de kan man ju fundera över. Orsaken till att jag känner så är det stora vemodet och den ödesmättade stämning som är signum för Simon Boccanegra. Simon, en före detta sjörövare har blivit far till en underbar liten flicka. Flickans mamma Maria är dock av fin familj och hon isoleras från världen och Simon. Dottern tas om hand av en äldre kvinna och detta ombesörjer Simon. Mot sin vilja väljs Simon till Doge vilket innebär att han innehar det högsta ämbetet i staten. Kan detta ämbete kanske hjälpa honom i kampen om att vinna tillbaka Maria. Svaret är nej, Marias pappa är benhård. Det lilla hopp Simon ändå har sinar helt då Maria dör. Kära läsare detta är bara prologen vilken följs av tre akter. Det handlar om makt, svartsjuka, svek, kärlek, förgiftning, försoning och död. Simon Boccanegra är en mycket god och fin ledare, dessvärre var inte hans omgivning redo. Utan höga förväntningar öppnade jag dörren till Göteborgsoperans entré, vad ska denna kväll ge. Jag har lyssnat igenom Simon Boccanegra flera gånger och känt att detta inte är riktigt en opera i min smak, men ack vad jag bedrog mig. Detta är verkligen en opera i min smak! Grejen är den att den fulländas då man både hör och ser den! Göteborgsoperans uppsättning har man hämtat ifrån Hamburgoperan. Detta är ett genialt koncept då man helt enkelt flyttar hela produktionen från ett ställe till ett annat. Snacka om förnybar energi och återvinning!

Simon Boccanegra är en opera som måste upplevas och i Göteborgsoperans tappning finns det många infallsvinklar, bottnar och budskap. Att skapa den rätta atmosfären är ett granlaga verk men var lugn, Verdi kan sin sak och har med Simon Boccanegra skapat ett mästerverk. Då kan man fråga sig hur detta förvaltas när ridån går upp och stora scenens rymd på Göteborgsoperan blottas. Som du redan förstått så är succén given! Vi bjuds ett sångarlag som är svårt att överträffa. Simon sjungs av den italienske barytonsångaren Stefano Antonucci som med säkerhet, värme och melankoli verkligen äger rollen. Hans dotter Amelia sjungs av Malin Byström. Henne har jag tidigare hört i två franska operor och såg med spänning fram emot att höra henne på italienska. Jag säger bara oj, oj, oj detta är i sanning en världsstjärna av rang. I hennes rollprestation saknar jag ingenting hon är bara så fantastiskt bra. En mörkt klingande och underbart vacker sopranröst med varm klang med en bärkraft som torde försätta berg. BRAVA! Hennes älskade Gabriele sjungs av den mexikanske tenoren Arturo Chacón-Cruz. En fantastiskt bar tenor med en härlig stämma man bara smälter inför. Marias pappa sjungs av Anders Lorenezon och detta är en av denne bassångares absolut bästa prestationer. Göteborgsoperans kör har ett par riktigt maffiga partier som ställer stora krav inte minst på sopranstämman och jag kan lova att det bar hela vägen. Orkestern under ledning av Giancarlo Andretta klingade fantastiskt både i de finkänsliga och i de mer dramatiska partierna. En uppsättning som skulle kunna göra succé i alla operahus världen över! Jag är så fantastiskt glad över att jag ska få uppleva denna opera en gång till!

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".