Atletens Memoarer

Här kan du följa Björns vedermödor inför utmaningen att genomföra en "Svensk Klassiker". 2010 gick det inte... Nytt försök 2011!

Onsdag 3 februari 2011:

För drygt två veckor sen bestämde jag mig för att börja träna, trots att jag inte känner mig helt kry och att det ofta trycker i bihålorna. Det blir ju uppenbarligen inte bättre av att vila, av att inte träna. Så efter några skidturer på allt från 3 till 7 km kom jag på att jag skulle åka Fjällbryntloppet med start vid Östersunds skidstadion söndag 30 januari. 43 km... Och det skulle väl bara gå om jag hade bra vallat, fast det var ju lördag kväll och jag hade ingen valla... Julia Limby, själv gammal storåkare har ju lärt mig att valla, men då MED valla. Anmälde mig i alla fall till loppet söndag morgon och knatade upp till vallabutiken på skidstadion 30 min före start. De hade förstås inte tid att hjälpa mig, men jag kunde få köpa valla, samma sorter som de vallade med och valla mina skidor själv... Va bra, sa jag, och fick några tuber med klister. Klister, det är kladdigt det, särskilt om man tar lite för mycket. Det gjorde jag, och två minuter före start ansåg jag att jag hade kletat färdigt och slängde på mig skidorna för att hinna till starten. Jag hann, nästan, och susade iväg, uppåt, med en smula bakhalt och möjligen lite sämre glid än de flesta andra. Men jag hade ju en dumboms mod och förtröstan, och det kändes ok. Från 15-20 km fick jag åka snålskjuts efter en förstående tjej (Linda Arvidsson, ÖSK Motion, tack!) som åkte precis så där lite fortare än vad jag själv skulle orkat med. Jag tackade för skjutsen vid Spikbodarna och susade iväg på egen hand, det kändes toppen! Men så... efter 25 km började det värka längst ner i ryggen, och det kändes bara värre och värre. Det gick trögare och trögare och resten av loppet var en liten pina tack vare det onda i ryggen. Linda susade förbi med några kilometer kvar, men jag kom i mål! Och nu några dagar senare börjar jag nästan kunna röra på mig igen, nästan, så kanske det blir Vasaloppet ändå... och tiden på Fjällbryntloppet gör att jag får ställa mig i 8:e startled på Vasaloppet. Det kan ju bara bli skoj (eller?), om bussen hinner fram till starten det här året förstås... Nu ska jag försöka träna lite den här sista månaden, och valla skidorna... och få ordning på ryggen... / Björn :-)

Måndag 13 dec 2010:

Lucia lyser åter upp min träningsfria vardag. Två och en halv månad kvar till Vasaloppet om jag nu ska börja om. Förra årets försök slutade ju i 50%: Vasaloppet med ryggsmärtor, Vansbrosim med kallsupar, men ingen Vätternrunda och inget Lidingöloppet... vad ska hända 2011? Inte börjat träna än, men nu looovat Östersunds kommun att jag ska cykla 60% av mina arbetsdagar till jobbet. Och 60% är ju 10% fler än 50%, ja, man skulle ju till och med kunna säga att 60% är 20% mer än 50%! Lyckas jag med det har ju det hela börjat ganska bra... / En Björn i ganska dålig form

Fredag 17 sept 2010:

Jag gjorde avbön, pudel, bort mig mig omöjlig igår hos Lotta Löfgren... Ser alltså ut som Lidingöloppet fryser inne och det smärtar faktiskt. Mycket! Tycker ju att det här med stora lopp, tävlingar och tusentals människor på startlinjen är spännande och motiverande, men... Det krockar på något vis; min ambition, mina övriga livsåtagande och min hälsa. Hälsa, säckiga bihålor som alltid tycks överfulla av något-jag-ska-inte-skriva vad. Men, som jag ändå sa i rapporten i gårdagens program; The New Me ska resa sig ur askan som en Fågel fenix ur askan av den söndrade sällskapresa vi haft mot klassikern, som en raket ska jag ta sikte mot skyn med bränsle nog för att fylla tusen pilatesbollar som likt änglar omringar mig på min färd mot nya världar, som en morot för en hord av ivriga kaniner ska jag leda massorna som idogt kämpar vid min sida för att uppfylla svunna generationers löften om en fröjdefull framtid där inga mål är ouppnåeliga och inga chipspåsar förvrider mitt svaga kött, som en fiskolja i norra ishavet ska jag smörja den kedja som förbinder förhoppning med verkligheten... Ja, du förstår... kanske... Omtag på gång. / Björn

Måndag 30 aug 2010:

Atletens årsbok... 
Ja, jag har ju alltså börjat nosa på Klassikern. Stakade mig igenom Vasaloppet men ganska ont i ryggen under loppet, bangade redan inför Vätternrundan på cykel med snuva i näsan, men simmade Vansbrosimmet som ett yngel på grönbete. Men sammantaget har väl träningen varit sisådär hela tiden. Mycket sparsam... Tills alldeles nyligen! För sen en dryg månad tillbaka har jag faktiskt börjat springa hyggligt regelbundet. Ungefär 3 gånger (eller 2, minst 1... :-) i veckan snörar jag på mig skorna och ger mig av. Och jag springer tills det börjar göra ont i knät, förr var det 2-3 km (när jag sprang 3 gånger om året), men nu kommer jag upp i 8-9 km! Det känns som en härlig framgång, men jag känner mig orolig inför Lidingöloppet som ju är 30 km... Och om drygt tre veckor... Min kropp och framförallt knän håller nog inte... Det är väl i det här stadiet jag borde ha varit för ett knappt år sedan, när jag storordat började tala om att genomföra en svensk klassiker...

Torsdag 5 nov 2009:

Snön har kommit, och nu har jag börjat gräva mig in på garagevinden. För jag är nästan säker på att jag har ett par skidor. Såna ska man ha när man åker Vasaloppet. Har jag hört. Barmarkssäsongen är väl över, på sätt och vis i alla fall; det kanske töar igen till helgen menar jag. Kanske inte ska lägga löparskorna på vinden. Än. Men ser vi tillbaka på mina första två månader har det ju hänt en del. En del. Det blev ju en del löpning - fyra km förra torsdagen med Håkans löparklubb närmare bestämt! Ja, det är väl kanske inte en ultimat uppbyggnad inför vintersäsongen, men till dom fyra kilometerna kan läggas 200 situps igårkväll! Då börjar vi nå en slags helhet skulle jag vilja säga. Min kropp är nu jämnt otränad. Det kan bara bli bättre och jag har allt att vinna.

Att se snö kittlar faktiskt lite grand. Två skidor ska det visst vara. Hur många mil borde man hinna med före själva Vasaloppet tro? Åsså ska man lära sig stava ordentligt. Inte staka sig. Det här blir spännande, och snart kanske jag dyker upp bakom en lada på en äng nära dig!

/Björn

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".