Triggerwarnings påminner krönikör Ulrika Knutson om 70-talet

Triggerwarnings påminner krönikör Ulrika Knutson om 70-talet
5:07 min

Trigger är ett av årets populäraste låneord. Det betyder avtryckare. Används mest i två kombinationer: Trigger happy, skjutglad, eller trigger warning – varning för eldfängt innehåll, som kan ”trigga” obehagliga känslor.

Ordet kommer från traumaterapin, men är mest känt från universitetsvärlden, där studenter krävt varningslappar på kurslitteratur som kan uppfattas som stötande. Att begreppet slagit igenom  bevisades i Almedalen när KDs Ebba Busch Thor varnade för att sådana varningar leder till att vi slutar utmana varandra! Man såg framför sig en bortklemad och aggressionshämmad generation på ärten, inlindad i bomull.

  Det är inte bara Ebba Busch Thor som är provocerad av triggervarningar, jag är lika upprörd. Och alla ledarskribenter, och alla akademiker över 30. Vi är rasande, allihop. Vad är det som triggar oss så, i hjärtat?

  Em sak är förstås att dessa varningar luktar censur. En annan orsak är emotionell. Jag tror att det handlar om hoten mot de gamla texterna, som nu dyker upp överallt. Vi hör ju inte annat än att studenter har slutat läsa gamla böcker, att de dissar äldre prosa för att de inte känner igen sig, inte kan identifiera sig, eller för att språket är för svårt - den som inte är varnad kan ju stöta på pluralformer av verb och allt möjligt obehagligt – kort sagt, man riskerar att konfronteras med en annan tid, en annan värld. Och det gör ont. Så här är det ju redan, alldeles utan triggervarningar! De behövs inte alls.

  Men någon behöver dem, vem? Naturligtvis de som vill provocera, och har lyckats över förväntan, till exempel med mig.

  De som försvarar triggervarningar gör det nästan alltid i någon annans namn. Någon annan är traumatiserad och behöver varnas för att det förekommer rasfördomar i Huckleberry Finn och våldtäkt hos Markis de Sade. En feministisk klassiker som Jane Eyre går inte heller fri. Den ångar också av rasism, sadism och klassisk misshandel. All litteratur riskerar att få en varningsstämpel. Minns Fritjof Nilsson Piratens ord: ”Om man skriver om en synål, alltid är det någon enögd jävel som känner igen sig.”

  Vem tjänar på detta? Den som vill ifrågasätta auktoriteter – och det har man alltid velat. Att kräva triggervarningar på litteraturlistan är framför allt ett effektivt sätt att stöta lektorn ur sadeln, om hen saknar argument. Och jag tror inte att det är de lataste och dummaste studenterna som kräver triggerlappar. Tvärtom. Antagligen är det samma typer som på sjuttiotalet, efter ett riktigt intressant seminarium om vad som helst, med iskall röst frågade: "och var finns klassanalysen i det här"? Inte för att belysa klassfrågor, utan just för att använda frågan som tillhygge. I dagens seminarierum har triggervarningarna blivit det mentalt ”jysta järnrör med vilket man slår hela världen med häpnad”. Och allra argast blir antagligen de gamla iskalla snubbarna med klassanalysen. De blir inte mindre förbannade när de finner sig inmålade i samma hörn som sina liberala forna  anagonister.

   Den arga majoriteten mot triggervarningar åberopar ju alla goda värden som finns; den akademiska friheten, yttrandefriheten, källkritiken, ämnesbredden och livsvisdomens beroende av obehagliga gamla texter. Det gör jag också. Ändå tycker jag inte att vi eller de svenska universiteten ska brösta sig. Det är ingen tillfällighet att kraven på triggervarningar växer när antalet föreläsnings- och seminarietimmar inom humaniora bara krymper. Och när studenterna rekryteras från ett gymnasium som för länge sedan strukit ner litteraturlistorna så mycket att det knappt finns några böcker kvar att varna för. Det intellektuella samtalet uppstår inte i ett lufttomt rum. Och varje ny generation måste ju på nytt begrunda Thomas Thorilds smärtsamma devis, tryckt i guld på Uppsala Universitet: ”Tänka fritt är stort, men tänka rätt är större”.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".