Johan Norberg. Foto: Nathalie Besèr/Sveriges Radio
Johan Norberg. Foto: Nathalie Besèr/Sveriges Radio

Johan Norberg om delningsekonomi

5:19 min

Jag heter Johan Norberg.

För några år sedan stämdes tio städerskor från Moselle av ett ilsket franskt bussbolag. Det brott de anklagades för var att ha slutat ta bussen till jobbet. De tyckte att det var dyrt och obekvämt och startade därför en egen bilpool där de turades om att köra varandra. Detta var ”orättvis och parasitär konkurrens”, enligt bussbolaget.

På område efter område håller den nya delningsekonomin på att rita om våra ekonomier. Världens största taxibolag, Uber, har inga taxibilar. Världens största uthyrare av rum, AirBNB, äger inga fastigheter. Och de stora e-handelsbolagen säljer inga egna produkter. I stället skapar de plattformar där vi själva kan erbjuda det utbud som vi efterfrågar.

Det ger en effektiv resursanvändning och en makalös experimentlusta. Men som busskonflikten inledningsvis antyder delar inte alla entusiasmen för delningsekonomin. Särskilt inte de som får konkurrens.

Nyligen fälldes en Uberpop-förare i Stockholm, som använde taxibolagets nya tjänst för samåkning. Tingsrätten menade att förarens tjänst var för professionell och taxiliknande. Samåkning ska ju helst vara lite obekvämt, det ska vara svårt att hitta någon som ska åt samma håll. Man ska inte bara hitta dem i en app.

AirBNB har också stött på bakslag. Hyresnämnden i Stockholm hindrade nyligen en kvinna från att hyra ut sin bostadsrätt upprepade gånger under en månad genom tjänsten. Det blev för likt hotellverksamhet, tydligen, och då krävs tillstånd, inspektioner, sprinklers, nödutgångar och allt annat som gör att man aldrig kommer kunna hyra ut.

”Det som Airbnb gör är smart, men det passar inte vår lagstiftning”, som chefen för Hyresnämnden i Stockholm formulerar det.

Men säger det inte något illavarslande om vårt samhälle om vi tvingas till ett val mellan att vara smarta och att respektera lagarna? Lagar som skapades för en annan tid och andra affärsmodeller. Vi kanske inte ens behöver samma regleringar när vi skapar något för oss själva och andra frivilligt tar del av det.

Marshall McLuhan konstaterade att nya medier lider av att vi alltid ser de gamla medierna som mallen för hur det bör vara. Så är det också med affärsmodeller. De nya passar inte in i våra kategorier och därför betraktas de som suspekta av myndigheter och av medier.

Men skälet till att vi en gång började förlitade oss på traditionella storbolag var inte att de var bäst. Det fanns säkert någon annan som skulle kunna göra det bättre och billigare. Men det var omöjligt att hitta den personen, eller ens att lita på henne om vi väl hittade rätt. Så vi fick stora varumärken, som investerade kapital och decennier i att visa att de var att lita på. Vi köpte Coca-Cola på resan, inte för att det var den bästa drycken, utan för att vi annars hunnit bli magsjuka i jakten på den bästa drycken.

Nätet innebär en informations- och förtroenderevolution. Utbud kan omedelbart finna efterfrågan och vice versa, och genom massans beteenden och betyg ser vi vad som passar just oss – och vad som inte gör det. Genom taxiappar kan vi sätta låga betyg på bedrägliga eller sexistiska taxiförare så att de åker ut.

Genom smartphones och sociala medier fyller vi gemensamt världen med information och omdömen. Genom appar som Tripadvisor och Yelp hittar vi mer exotiska krogar och hotell och vi upptäcker den bästa espresson även i det lilla caféet i en främmande stad. Erfarenheten visar att det är de små, oberoende alternativen som tjänar på det.

Medborgare möts allt mer online för att underhålla varandra, hyra ut bostäder och redskap, låna pengar och finansiera varandras affärsidéer. Det är smart och om det inte passar vår lagstiftning är det väl den som ska kastas ut. För egentligen handlar alla dessa delningstjänster om att vi ska bli bättre på att utnyttja resurser och begåvning, var de än gömmer sig.

En av vår tids mest framgångsrika astronomer heter Aida Berges. Hon har på egen hand klassificerat 40 000 galaxer och har upptäckt 10 procent av alla hypersnabba stjärnor.

Men hon jobbar inte i något observatorium och har ingen utbildning i astronomi. Hon är hemmafru från Puerto Rico med två barn. Genom nätplattformen Galaxy Zoo, där forskare har offentliggjort foton av stjärnhimlen, har 200 000 amatörastronomer klassificerat mer än 150 miljoner galaxer. Och en av de som var bäst på det visade sig finnas i Puerto Rico.

Hur stor är chansen att Aida Berges hade fått plats i en astronomisk forskargrupp på ett universitet? I all den kunskap världen hade gått miste om utan henne sammanfattas det som ger vår kollaborativa epok sån unik potential.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista