Foto: SR
Johan Norberg.

Johan Norberg: Min mammas faster skulle ha fyllt 108 år

Lyssna på Johan Norbergs krönika
5:00 min

Jag heter Johan Norberg.

I dagarna skulle min mammas faster ha fyllt 108 år. Hon orkade inte ända dit. Men hon blev 107 år. Det låter som en fantasiålder. Ändå är hon långt ifrån ensam om att bli riktigt gammal. Sverige har omkring 2 000 hundra-plus-åringar.

Ett samtal med henne påminde en alltid om hur nära vi är det vi betraktar som historia. När hon föddes hade kvinnor inte rösträtt, Titanic hade inte förlist, Lenin hade inte gjort revolution och kronprins Franz Ferdinand hade inte fällts av några skott i Sarajevo.

Och den globala medellivslängden låg bara strax över 30 år.

Som alltid. Jägar/samlar-grupperna hade förmodligen en livslängd kring 20 till 30 år. 8 000 generationer av homo sapiens upplevde alltså inte någon substantiell förändring av medellivslängden. Men sedan kom fyra generationer som fick vara med om en osannolik science fiction-resa. Sedan år 1900 har det genomsnittliga livet förlängts från 31 - till 71 år.

Förklaringarna är välbekanta. Antibiotika, vaccin, avloppssystem, elektricitet, ökad livsmedelsproduktion, säkrare vatten och billiga former av vätskeersättning. Ofta talar vi om hur vi får råd med sånt tack vare ökande välstånd, men det har blivit mer överkomligt oavsett inkomstnivå. Ett land med en per capita-inkomst på 1 000 dollar hade en spädbarnsdödlighet på 20 procent för 100 år sedan. Ett land med exakt samma välstånd i dag har en spädbarnsdödlighet som är två tredjedelar lägre. Man kan köpa bättre hälsa med mer pengar, men minst lika viktigt är att god hälsa har sjunkit i pris.

Så fungerar globaliseringen. Den gör det lättare att använda kunskap och teknik som det tog andra länder många generationer och miljarder att utveckla. Det är svårt att utveckla mobiltelefoni, konstgödsel, bakterieteorin om sjukdomar eller ett vaccin mot mässling, men det är lätt att ta det i bruk när någon annan väl har gjort det. Hela den infrastruktur som är skapad för handel och kommunikation gör det också lättare att sprida kunskap och teknik över gränserna.

Många varnar att det inte kan fortsätta så här, och nya epidemier eller matvanor ger alltid pessimister tillfälle att spekulera om att vi har nått taket - att nästa generation inte kan bli äldre. Så har man sagt i varje generation. 1928, när den amerikanska medellivslängden var 57 år, räknade en ledande statistiker ut att 65 år var taket. Han visste inte att nyzeeländska kvinnor redan då blev äldre än så. En annan forskargrupp upprepade övningen 1990 och kom fram till ett tak på 85 år. Bara sex år senare blev japanska kvinnor äldre än så.

Vi vet förstås inte vad som händer härnäst. Vi kan få nya storskaliga krig och katastrofer - och pandemier som sprids snabbt i en globaliserad värld. Men så länge vi har en öppen värld, med ett intensivt informationsutbyte, har vi också enastående verktyg för att möta sådana hot. Internet gör det möjligt att spåra smittspridning snabbare, och institutioner på olika kontinenter kan samarbeta. Aldrig tidigare har världssamfundet svarat så snabbt som på de senaste årens nya influensor. På bara några månader kartläggs de, genomet läses av och vaccin produceras, på ett sätt som tidigare inte kunde göras på hundra år. Eller ta Ebola. Sent 2014 varnade amerikanska hälsomyndigheter för att vi kunde få nästan en och en halv miljon Ebolafall bara månader senare, men effektiva interventioner och förändrat beteende gjorde att vi aldrig fick fler än 30 000 fall totalt.

Trots bakslag, världskrig och nya farsoter har kvinnors medellivslängd i det ledande landet ökat med tre månader per år sedan mitten av 1800-talet. Och det finns inga tecken på att den utvecklingen saktar av. Motorn är nämligen mänsklig kunskap, och den minskar sällan, inte ens under svåra förhållanden.

Lika glädjande som de extra åren är, är det faktum att det är goda år. Jag läser amerikanska studier som tyder på att kroniska sjukdomar drabbar oss ett decennium senare i livet än för hundra år sedan.

Och då kommer jag att tänka på min mammas faster igen. Vid 106 års ålder började hon få problem med synen, men när jag kom förbi reste hon sig snabbt och hämtade sherryflaskan ur skåpet. Hon slog upp två glas och började tala om hur dyrt det blivit att parkera - och om hösten efter den där varma sommaren 1914, när orosmolnen tornade upp sig och grannpojkarna fick klä sig i uniform.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".