Carl Johan De Geer med sin blå cykel
Carl Johan De Geer är krönikör i Godmorgon, världen! Foto: Margareta Svensson/SR

Carl Johan De Geer: Bilismen bygger på att felparkeringar tolereras

"Kriminella subkulturer finns överallt"
4:56 min

Dagligen cyklar jag på Hornsgatan, mellan de streckade linjer som markerar cykelbanan. Den är ofta blockerad av illegalt parkerade bilar. Jag ropade en gång ner (ja, en cyklist är högt belägen) till två män i en öppen bil. "Stå inte på cykelbanan." Reaktionen blev mer kolerisk än jag hade väntat mig. Han som satt vid ratten lämnade bilen och sprang ikapp mig. "Cykelbanan ska bort!" skrek han, och placerade en kraftig spark på min bakre stänkskärm. Bucklan finns kvar som minne.

Ja, ja. Men vart vill jag komma? Jag vill hitta elefanten i rummet. Det kräver en omväg över New York. Jag tänker på begreppet "nolltolerans mot brott". Det låter fint och Rudy Giuliani, som blev vald till borgmästare i början av 1990-talet, tillskrivs idén att om man börjar nerifrån, med de små brotten, så minskar den grova brottsligheten också.

Enighet råder kring snatteri: det är ett brott. Den som snattar ska bötfällas. Men det finns en typ brott där böterna är av liknande storlek, men detta brott betraktas av medborgarna på ett annat sätt. Jag pratar om felparkering. Bilismen i en stad i Sverige bygger till en del på att felparkering tolereras. De flesta bilister ser det som rimligt att bli bötfällda då och då, kanske en gång i månaden. Det ingår i familjebudgeten.

    Kriminella subkulturer finns i överallt. Men de kan definieras på olika sätt. Jag tror inte att vardagsbilister i Svenska städer betraktar sig själva som tillhörande en kriminell subkultur.

         När jag tittar ut genom fönstret - jag bor vid en stor trafikplats - tycks strömmen av bilar inte ha minskat under de senaste 20 åren. 97 % av dem drivs av fossila bränslen. Det är 14 år kvar till det magiska året 2030, då det som kallas Sveriges fordonsflotta ska vara fossilfri, enligt regeringsbeslut. Troligen en utopi. Men det går att göra något, och jag kommer strax med ett enkelt förslag.

Min farfar blev en gång på 1960-talet stoppad av trafikpolis i en rutinkontroll. Ombedd att visa körkortet förklarade han att han inte hade tänkt på att ordna ett körkort. Under de omkring 60 år han hade kört bil. När han skaffade sin första bil, tidigt på 1900-talet, existerade inte körkort. Farfar var född 1884 och dog 1970. Han var inget vidare på att backa. Han var bonde. När jag någon gång åkte med i hans leriga Landrover skrapade det en hel del i växellådan. Under hans långa liv utvecklades bilismen från något sällsynt till att bli en vardagsföreteelse förknippad med letandet efter parkeringsplats. Stressen bredde ut sig.

Varje dag ser jag många exempel på olaglig parkering. På övergångsställen, i gathörn, på cykel- och gångbanor, på lastplatser, på stoppförbud. Förutom helt vanliga felparkeringar. Böteslappar är väldigt sällsynta. Saken är bisarr. Kanske resultatet av en kultur som sakta vuxit, i takt med bilismen, ända sedan bilar började ersätta häst och vagn för hundra år sen. Bilister ser sig kanske inte som brottslingar, de ser sig som offer. De måste ju stanna, de måste utföra sina ärenden, de måste försörja sig, de har bilen - till en hög kostnad - som nödvändigt inslag i sina liv. De har inget val, kanske de tänker.

Om nolltolerans mot brott infördes i våra städer skulle följden troligen bli en kraftigt minskad bilism. Ni kanske tycker att jag, som cyklist, här företräder ett särintresse. Men det är inte sant. Jag företräder hela mänskligheten. Vår planet är i fara, som alla vet. Nolltolerans mot brott skulle i det här fallet inte kosta något. Inga lagändringar behövs. Om ett stort antal parkeringsvakter anställdes, och metoden blev att systematiskt bötfälla varje brott i form av felparkering varje gång, skulle bilismen minska i städerna. Böterna betalar lönerna.

Att bötfällas flera gånger om dagen varje dag, i stället för en gång i månaden, skulle troligen skapa kalkyler som krävde omprioriteringar i hushållens transportidéer.

Men belöningen blir stor: mänsklighetens överlevnad som art får en bättre möjlighet.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".