Krönikör Nina Björk
Krönikör Nina Björk Foto: Sveriges Radio

Nina Björk: "Det är så svårt att tänka rationellt kring sommarlov. "

Krönikör: Nina Björk
5:07 min

Här kan du läsa krönikan:

Jag heter Nina Björk. Vissa saker är det extra svårt att tänka rationellt kring, svårt att hålla sig förnuftig inför. Till exempel sommarlov. När Moderaterna i Stockholm för ett tag sedan la fram ett förlag på att införa tre terminer i grundskolan, och därmed förkorta sommarlovet, verkade man vara beredda på ett visst nostalgiskt motstånd från vuxenvärlden. Men oppositionsborgarrådet i Stockholm, Anna König Jerlmyr, sa att vi måste se rationellt på saken. Svenska barn har för få undervisningstimmar i jämförelse med barn i övriga OECD-länder. Vi halkar efter i Pisa-resultaten. Ytterligare rationella skäl fanns: föräldrar har inte tio veckors semester så tio veckors sommarlov leder till ett olöst familjepussel.

Dessutom måste vi se sommarlovet ur ett rättviseperspektiv. "Barn i socioekonomiskt svaga familjer", sa König Jerlmyr, "missgynnas av de långa sommarloven. Passivitet leder till att man halkar efter under långa sommarlov medan barn med tillgång till mycket aktiviteter och litteratur gynnas i högre utsträckning".

König Jerlmyr har rätt. Det är så svårt att tänka rationellt kring sommarlov. Hör bara på ordet - det är ju ett löfte i sig. Som-mar-lov, det trestaviga. Jämför det med sportlov, jullov, påsklov, höstlov och man hör ju vari sommarlovets underbarhet ligger: det utdragna, det som bara pågår och pågår. Det finns ingen effektivitet i det. Sportlov: stanna hemma, åk skidor - vad du än gör så är det kort, definierat, tar det slut. Du vet redan innan det börjar att det tar slut. Det är överblickbart. Som-mar-lov, däremot, det är oändligt.

"Snart går jag i sommaren ut" heter en diktsamling av Ann Jäderlund från 1990. Å, den rytmen! Det är just det: du går ut i någonting oändligt, någonting som bara pågår och pågår och där själva pågåendet och utsträckningen och ineffektiviteten är poängen.

Ja, som sagt, det här är ju inte rationellt. Det här är ju romantik. Och dessutom kanske då den privilegierades romantik. Mina föräldrar var lärare, jag hade oändliga sommarlov med dem. Jag själv är författare; jag har fortfarande oändliga sommarlov, nu tillsammans med mina barn. Jag förstår att fem veckors semester och tio veckors sommarlov inte går ihop, och än mindre så för en ensamstående förälder.

Å andra sidan: det är också fullt möjligt att av rationella skäl, och inte romantiska, vända sig mot moderaternas förslag - och det på grund av hur förslaget motiveras. Så här: förslaget utgår från två storheter. Den första: ett globalt ekonomiskt system uppbyggt på konkurrens, där arbetare konkurrerar med varandra om jobb. Den andra: barn. Sen väger man dessa två storheter mot varandra och finner att barn måste anpassa sig efter systemet.

Barn kan inte ha långa sommarlov för då uppnår de inte tillräckligt höga resultat i Pisa-mätningarna och då kommer barn inte kunna tävla framgångsrikt i systemet på systemets villkor. De vuxna föräldrar, som redan tävlar i det här systemet, arbetar så mycket att de inte har möjlighet att vara med sina barn på sommarloven. Därför måste sommarloven kortas. Inte arbetstiden. Det vill säga: systemet först, människan sedan.

Det må hända att det här sättet att tänka är rationellt. Men det är en rationalitet som vi bör vara uppmärksamma på, precis som vi alltid bör vara uppmärksamma när människan inte är ett mål i sig utan används för att fylla vissa syften.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".