Krönikören Katarina Barrling. Foto: Olle Hägg
Krönikör Katarina Barrling. Foto: Foto: Olle Hägg/Sveriges Radio

Krönikör Katarina Barrling: "Vem gynnar SD?"

4:45 min

Läs hela krönikan här.

Krönika: Detta är en personlig betraktelse. Åsikter som uttrycks är krönikörens egna.

Vad gynnar Sverigedemokraterna? Det är numera en stående fråga i svensk politik. Jag skulle vilja justera den något, och i stället fråga: Vem gynnar Sverigedemokraterna? Svaret på den frågan är: de andra. Det vill säga de andra partierna. 

För hur man än vänder och vrider på frågan, går det inte att komma ifrån att de etablerade partierna medverkat till att normalisera Sverigedemokraterna. Och därmed gynna dem. De säger visserligen att Sverigedemokraterna bör man inte ta i med tång. Men det de gör visar något helt annat. Om en hägrande politisk seger bara är tillräckligt angelägen, verkar de numera inte ha några större problem att ta i Sverigedemokraterna – med eller utan tång. 

Just nu är klyftan mellan ord och handling som störst i Centerpartiet. Det är det alliansparti som tydligast framfört att de absolut inte tänker göra sig beroende av Sverigedemokraterna. Trots det har Centern uppenbarligen inga problem med att göra sig beroende av Sverigedemokraterna. För att få statsråd att avgå, eller skattehöjningar att dras tillbaka, till exempel. 

Att hota med att rösta ned regeringen med stöd av Sverigedemokraterna är uppenbarligen fullt acceptabelt. Men även om ett hot är en abstrakt företeelse, så är hotet ytterst beroende av fysiska tryck på tillräckligt många voteringsknappar för att det skall vara något värt som hot. Och därmed ytterst beroende av Sverigedemokraterna. Annars går hotet upp i rök. 

Det är intressant att just Centerpartiet kommit att inta rollen som de oanfrätta principernas vite riddare. När deras uppträdande snarare minner om partiets historia av flinkt manövrerande med kohandel och kompromisser. Centerpartiet är förstås i sin fulla rätt att dagtinga med sitt samvete, men det solkar onekligen ned den glänsande skölden en smula. 

Att proklamera att Sverigedemokraterna har en så förfärlig människosyn att man aldrig kan tänka sig att göra sig beroende av dem, och samtidigt faktiskt göra sig beroende av dem för att vinna sina politiska segrar; det gör att de stolta orden förlorar i värde. Det spelar ingen roll hur hög volym orden spelas på, om man i handling visar att Sverigedemokraterna i alla fall inte mer förfärliga än att man är beredd att ta stöd av dem för att få skatter indragna eller ministrar avsatta. 

Även om Centern är det parti där avståndet mellan ord och handling är störst, är de långtifrån ensamma om de dubbla budskapen. Liknande har hörts från hela Alliansen. Och även Socialdemokraterna anser vissa frågor vara så viktiga att ett beroende av Sverigedemokraterna trots allt kan tolereras. Brytpunkt för inkomstskatt och upphandlingsregler är ett par områden där Socialdemokraterna hoppats på stöd från Sverigedemokraterna, och i det ena fallet också fick det.  

Att politiker säger en sak men gör en annan är knappast något att förvånas över. Möjligen kan man förundras över att brotten mot de egna utfästelserna görs så öppet. Skall man nu synda, kan man i alla fall göra det i det tysta. 

För vad partierna förmedlar – oavsett vad de säger – är ju att Sverigedemokraterna inte är så farliga ändå. I alla fall inte värre än att man kan fälla statsråd och eventuellt förorsaka regeringskris med deras stöd. I alla fall inte värre än att skatter och upphandlingsregler väger tyngre. De etablerade partierna klarar helt enkelt inte av att hålla en konsekvent linje gentemot Sverigedemokraterna, utan de både kysser och slår ihjäl dem, utan närmare tanke på konsekvenserna. Det är konsten att normalisera ett parti. Så gynnar man Sverigedemokraterna.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".