Margit Silberstein
Margit Silberstein. Foto: Mattias Ahlm

Margit Silberstein om vem som har rätt att företräda vem

Margit Silberstein om vem som har rätt att företräda vem
4:21 min

Här kan du läsa Margit Silbersteins text:

En retorisk klassiker av Göran Persson i valrörelsen 1998, när han och Carl Bildt tävlade om vem som sett och förstått mest av världens lidande. Det här utspelade sig innan långt Persson köpte gård i Torp och blev kallad godsägare av både motståndare och partikamrater. Klassamhället har varit ovanligt närvarande i de senaste partiledardebatterna i riksdagen och i SVT. Stefan Löfven var där, om än inte lika kraftfullt som Persson, i en duell om svensk ekonomi med Ulf Kristersson. Jag är inte ekonom, bara en enkel svetsare. Men jag kan läsa, sa Löfven, som inte åkte till Almedalen i somras utan reste runt i landet för att träffa människor, som Göran Hägglund lanserade som Verklighetens folk. Det tonar fram allt tydligare att Stefan Löfven strävar efter att uppfattas som en kontrast till det etablissemang han numera själv tillhör. Men varför sa han egentligen att han är en enkel svetsare? Stefan Löfven är statsminister. Och är svetsare enkla? 

Annie Lööf talade om klyftor och klyvning. Jan Björklund om en ny framväxande underklass och om klassresan han själv gjort från uppväxten i arbetarhemmet - till där han är nu. Men kan en som vill sänka skatten för dem som tjänar mest ta sig rätten att ställa sig på en barrikad där man agiterar mot klyftor och klass? Är han trovärdig? Eller är det ett hån?  Kan Jan Björklund bara företräda de rika? Jonas Sjöstedt var arg och såg Björklunds klassretorik som övermaga. Gustav Fridolin kokade av ilska så att SVT:s programledare Mats Knutson fick be honom att tagga ner och sluta avbryta. 

 Vem har rätt att tala för den andre? Måste man gå i någon annans skor för att förstå?

Inte ens då är det antagligen möjligt att på djupet känna vad den andre bär på. Olof Palme var uppvuxen i en niorumsvåning på finaste Östermalm i Stockholm. Under Palmes bodde ironiskt nog familjen Bildt med sonen Carl. Olof Palme hade förstås aldrig kunnat läxa upp Carl Bildt om klassamhället såsom Göran Persson gjorde. Men sin överklassuppväxt till trots

blev ju Olof Palme för väldigt många en portalfigur för kampen mot klassamhället. 

Så vad kan hända när människor med en viss bakgrund, religion eller social tillhörighet inte lever upp till förväntningar, som ställs utifrån deras identitet, självvald eller påklistrad av andra. När du förväntas förhålla dig på ett visst sätt för att du är muslim eller jude, svart eller vit. Det vet förra jämställdhetsministern Nyamko Sabuni en hel del om. Sabuni blev kallad husneger och islamofob för att hon, själv muslim, ville förbjuda både slöja och religiösa friskolor. Nalin Pekgul, också hon muslim, utsattes för hot och hat när hon talade öppet om hedersförtryck bland muslimer. Den förra gymnasieministern Aida Hadzialic kom till Sverige som flykting från Bosnien. Hon gick ut och berättade att hon tröttnat på att hon förväntas ha vissa åsikter på grund av sin bakgrund. Hon nämnde flyktingpolitiken som ett exempel. Jag känner med människor som vill komma till vårt land. Men många glömmer perspektivet att jag är statsråd i den svenska regeringen med uppgift att se till Sveriges bästa, sa hon. 

Idag avslutas Moderaternas stämma i Örebro och partiet håller på att ömsa tillbaka till gammalt skinn igen. Säkert också en identitetsfråga – tid för slips och pärlhalsband igen.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".