Margit Silberstein
Margit Silberstein. Foto: Mattias Ahlm

Margit Silberstein: Det osannolika kan vara sanning i morgon

5:13 min

Här kan du läsa Margit Silbersteins krönika.

Rättelse: Margit Silberstein säger i krönikan att regeringens förslag gäller 19 000 ensamkommande flyktingbarn. Rätt siffra är 9 000 (reds. anm.).

Det började den 24 april. Pjäserna kastades runt, spelplanen förändrades - en så kallad gamechanger. Då i den stund som Annie Lööf deklarerade sitt ja till regeringens, i alla fall Miljöpartiets, önskan att 9 000 ensamkommande unga ska få en ny chans i Sverige, väcktes Ulf Kristerssons heliga, vuxna vrede. Vem tror Annie Lööf att hon är? Vad gör hon? Mot Alliansen? Mot Moderaterna? Jimmie Åkesson behöver inte lyfta ett finger. Han har det: En röst på Moderaterna är en röst på flyktingkramaren Lööf och hennes migrationspolitik. Det får bara inte hända. 

Ända sedan Fredrik Reinfeldt hastigt, men inte särskilt lustigt, tyckte många moderater, lämnade scenen har hans efterträdare bönat och bett om förlåtelse, de har gjort allt de kan för att övertyga om att den nya, jämförelsevis hårdföra flyktingpolitiken, är på riktigt. Glöm öppna hjärtan, förträng miljöpartisamarbetet, de var en parentes, ett stort misstag. Och så kommer Annie Lööf och beter sig som en Lövin, en Fridolin, och sår tvivel i det sköra förtroende som Moderaterna vill bygga upp inte bara med sin egen politik utan för vad som ska gälla för en alliansregering. 

Ulf Kristersson griper in i skeendet, han tar kommandot. Väljarna ska uppleva statsmannen, han som sätter landets och medborgarnas väl främst - framför Alliansen. Kristerssons budskap till väljarna, hans löfte, är att en röst på Moderaterna INTE är en röst på Centerns flyktingpolitik. Han kör ända in i kaklet. Jag får höra i mina samtal med moderater att om Centern inte förmår att gå med på de tuffare tagen i migrationspolitiken blir det ingen alliansregering. 

Men hur ska Annie Lööf med hedern och samvetet i behåll kunna släppa taget om det hon står för? Vem glömmer Åsa Romsons tårar? Och det handlar ju inte om skatteskalor och företagsbeskattning, utan om ett förhållningssätt till omvärlden. Ideologi. Medmänsklighet talar Annie Lööf om.

I Sverige tar vi inte bara varandra i hand, vi sträcker ut nävarna också. Det har Stefan Löfven gjort ända sedan han blev partiledare, i alla fall i retoriken. Nu är det Ulf Kristersson som sträcker. Låt oss göra upp om flyktingpolitiken, helst före valet. I sak är det inte så konstigt, de två partierna vill ungefär detsamma med migrationen. Men hur skulle det gå till? Planen verkar lite vag i konturerna. Men en tanke är att Stefan Löfven och Ulf Kristersson sätter sig vid förhandlingsbordet, vuxet, och kommer överens om ett slags dokument som de två ärkefienderna kan visa upp för väljarna inför valet. Vi tar ansvar. Migrationspolitikens järnaxel 2.0 har återuppstått. 

Efter valet skulle det järnaxlade papperet utgöra stommen för framtidens flyktingpolitik oavsett om nästa statsminister heter Löfven eller Kristersson. Andra partier får hänga med om de accepterar grunden i järnaxelns politik. Ulf Kristersson har gett uttryck för att också Sverigedemokraterna skulle kunna få en plats vid bordet och därmed ges inflytande över själva flyktingpolitiken. Det har de redan även om de andra partierna säger att det är Verkligheten som lett till deras åtstramning. Stefan Löfven kallade Kristerssons öppenhet mot Sverigedemokraterna för hårresande, men det  inte lika farligt idag att öppna dörren för Sverigedemokraterna  som det var så sent som den 19 januari förra året. När Anna Kinberg Batra höll sin berömda presskonferens och hävde det så kallade kontaktförbudet med Sverigedemokraterna. Det, som blev upptakten till hennes fall.  

Hur ska det här sluta? Ingen vet. 

Men om inte Centern och för den delen inte heller Liberalerna och miljöpartiet och vänstern på den andra sidan accepterar en flyktingpolitik som Moderaterna och Socialdemokraterna vill ha blir det svårt för en regeringsbildare. Spelplanen rister. Det kan landa i en enmansshow med Kristersson eller Löfven? Kanske bara kortvarigt i en akt.

Det som är osannolikt i dag kan vara en sanning i morgon.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista