Fot0: SR
Ulrika Knutsson

Ulrika Knutsons krönika om 100 år av svensk demokrati

5:05 min

Här kan du läsa Ulrika Knutsons krönika:

Krönika: Detta är en personlig betraktelse. Åsikter som uttrycks är krönikörens egna.

I december fyller den svenska demokratin hundra år. Det var då riksdagen klubbade allmän och lika rösträtt för män och kvinnor. Det skulle dröja till 1921 innan kvinnorna fick gå till valurnorna, men stenen var i rullning. Frågan hade plågat politikerna i decennier. Högern hade hållit emot, och envist hävdat att demokrati skulle innebära civilisationens död. Men nu? Rösträtten klubbades igenom lugnt och stilla, det blev inte ens debatt om saken. Hur kan det komma sig? Frågan var mogen, närmast övermogen, och det hade med världskriget att göra. De gamla ledarna och kejsarna var förbrukade. Överallt i Europa var människor innerligt trötta på krig och dyrtid. I sanningens namn var högern rädd för revolutionen också, i Sverige med. Hellre gav man efter när det gällde rösträtten. Det var äntligen dags för demokrati. In i många av Europas parlament strömmade nu för första gången arbetarnas, folkrörelsernas och fruntimrens valda representanter.

  Men för en blåstrumpa som Elin Wägner, som också var stridbar pacifist, kändes det bittert att "rösträttens frukt mognat först i hettan från världsbranden".

  Men med hundra år av fria val är Sverige vad man kallar  en mogen demokrati. Om två veckor ska detta gestaltas vid valurnorna. En söndagspromenad, trodde vi, tills vi hörde att OSSE kräver att få sända valobservatörer till Sverige! Hörde vi rätt? OSSE är alltså Organisationen för Samarbete och Säkerhet i Europa.

  I förra veckans Godmorgon världen, berättade vår OSSE-representant Kent Härstedt att Ryssland länge tryckt på för att OSSE även ska bevaka valen i väst, inte bara i öst.

  Det är inget att säga nåt om. Och vi kommer att få kritik också, för att valsedlarna ligger och dräller i öppna högar utanför båsen. Det ska ändras, men först till nästa val.

  Men om vi talar om hundra år av demokrati är det viktigt att komma ihåg att valdagen bara är toppen av ett isberg. Valutgången är viktig, men en fullvärdig demokrati nöjer sig inte med majoritetens diktatur över minoriteten.

  Det krävs mer. Som en legitim opposition, fri press, yttrande- och mötesfrihet, rättssäkerhet och maktdelning. Allt detta ingår. Men i ett antal länder med Ryssland, Ungern och Polen i spetsen, krymper man den delen av demokratin. Man häpnar över hur fort det har gått att slå mot domstolarna, pressen och public service, till exempel i Polen.

Men sådant händer ju inte här. Jaså? Vi ska inte vara naiva. Hur starkt skydd har egentligen den svenska demokratin? Skyddet är ganska svagt, visar det sig. Det passar för vackert väder, men börjar det regna står vi utan paraply. Det gäller både rättsväsendet och det fria ordet, särskilt public service-media. Detta borde diskuteras mycket mer - inte minst i valtider!

Public service-företagen kan strypas över en natt, om en majoritet i riksdagen beslutar så. Det borde åtminstone krävas 2/3 majoritet. Och förändringar ska gå trögt.

Att värna domstolarnas självständighet är ett annat viktigt område. Det ska vara rejält avstånd mellan regeringen och högsta domstolen. Och förändringar ska gå långsamt. Det kanske förvånar alla effektivitetsivrare, men i demokratins namn bör vi hylla tröghet och friktion.

 De här frågorna har partierna inte tagit på allvar i årets valrörelse. Jag hoppas, för demokratins skull, att de kommer att göra det efter valet, så kanske vår demokrati får en möjlighet att fylla två hundra år?

 Om inte valobservatörerna från OSSE fäller oss för röstkorten förstås. Någon olycksalig stackare glömde läsa korrektur på 7,5 miljoner röstkort. Nu står det ombytta telefonnummer - på sju och en halv miljoner kort! Som gammal journalist vet man ju en del om korrfel. Men sju och en halv miljoner. Det är ju imponerande.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".