Fot0: SR
Ulrika Knutsson

Krönika av Ulrika Knutson om dagens betygssystem

4:54 min

"Det är dags att ställa alla dessa, i bästa fall fantasilösa pedagogikforskare till svars. Hur kunde ni hitta på ett sadistiskt betygssystem, som behöll den stressande piskan, men inte moroten?"

Kommentar/analys: Detta är en kommenterande publicering. Sveriges Radio är oberoende och agerar inte i något politiskt partis, intresseorganisations eller företags intresse.

Jag heter Ulrika Knutson. Häromdagen hittade jag ett brunt kuvert. Där låg ett gammalt betyg från högstadiet. Jag kände stor lättnad över att just denna papperslapp inte fått avgörande betydelse för min framtid, särskilt inte betyget i matte. Det var lågt. Men en dag skrev jag femma på en provräkning! Det var geometri, trianglar och pyramider. Femma var högsta betyg på den tiden. Det hade aldrig hänt förr. Jag vet inte vem av oss som var mest förvånad, magistern eller jag. Ingen av oss var den vassaste kniven i lådan, direkt. Fast han var ju bättre i matte. Men den där femman drog ändå upp mitt slutbetyg i matte rejält, vilket fortfarande känns oförtjänt men kul. Detta hade inte kunnat hända idag. På grund av betygssystemet. På min tid hade vi relativa betyg. De bästa fick femmor och de sämsta ettor, efter Gauss normalkurva. Detta system kritiserades redan från början, men funkade med tiden någorlunda. Om man skärpte sig var det lätt att höja betyget, vilket märks på min provräkning.

  Dagens betyg är kurs- eller målrelaterade, de ska mäta precis vad eleven kan efter att ha läst en delkurs, till exempel i geometri. Det är ett stelt och elakt system. Det uppmuntrar inte, det mäter inte framsteg.

  Att det är dåligt visste jag, men inte visste jag hur slarvigt det gick igenom! I flera program har  Vetenskapsradion avlöjat bristerna med de kursrelaterade betygen, som stressar både elever och lärare i ondödan.

 På nittiotalet gjorde Skolverket systemet ännu strängare. Elevens svagaste prestation skulle få avgörande betydelse. Om den stackars eleven, precis som jag, skrev tvåa efter tvåa på sina provräkningar, så skulle tvåorna ligga kvar som ett släpankare. Den enstaka femman skulle inte göra någon skillnad! Eleven skulle i stället straffas för sina gamla misslyckanden. Ni hör ju själva. Det låter som om Skolverket försökte föra in Arvsynden bakvägen. Utan tillgång till Nåden.

   I Vetenskapsradion pratade en betygsforskare som trodde att alltsammans gått snett i onödan. Kanske tänkte Skolverket att lärarna inte skulle behöva vara så hårda och petiga, utan mer vidsynta, se till systemet som helhet?  Men så blev det inte. Lärarna följde systemet som det var utformat, och effekten blev att eleverna straffades hårt.

  När jag hörde detta blev jag rasande. Jag har ju sett  lessna ungdomar släpa de usla betygen från förr, rasslande som slavkedjor efter sig. Helt i onödan. Det är dags att ställa alla dessa, i bästa fall fantasilösa pedagogikforskare till svars. Hur kunde ni hitta på ett sadistiskt betygssystem, som behöll den stressande piskan, men inte moroten?

  Och det är sadistiskt, inte bara mot eleverna, utan också mot lärarna. Trodde Skolverkets byråkrater att lärarna storslaget skulle våga bryta mot de rigida reglerna - just i ett skede när lärarnas frihet vingklipptes radikalt, när deras status urholkats, professionen försvagats, och allt fler lärare gick på knäna under nya pålagor, nya mätningar, nya utvärderingar att fyllas i i hundra exemplar för att inte ulmerdoggarna från Skolinspektionen skulle hugga dem i hasorna. Låter det troligt? Att de kuvade lärarna plötsligt skulle göra lite som de ville, för att det perfekta regelverket inte skulle drabba eleverna så hårt. Skulle inte tro det.

  Det här är ju inte första gången som pedagogikforskare och skolpolitiker i skön förening ställer till det för de som ska göra det i skolan, lärarna och eleverna.

  Skolverket får icke godkänt, både efter det relativa och det målrelaterade systemet.

Relaterat

Ljudklippet är från avsnittet
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista