Katarina Barrling
Katarina Barrling Foto: Micke Grönberg/SR

Krönika av Katarina Barrlig om avundsjuka

5:21 min

"....Frågan ställs på sin spets i vår tid där sociala medier ger ett sådant enormt utrymme för jämförelser, just det som ger upphov till avundsjuka."

Krönika: Detta är en personlig betraktelse. Åsikter som uttrycks är krönikörens egna.

Jag heter Katarina Barrling

Vilken är den skamligaste känslan? Jag skulle säga avund. Att vilja ha något samtidigt som man missunnar någon annan det. Avundsjuka svider och värker. Men det är en sjukdom som inte väcker medlidande. Och den är vanlig. Kanske är alla människor någon gång avundsjuka, även om vissa verkar vara mer ansatta än andra.

För att förstå hur skamlig avund är, kan vi jämföra den med en annan sjuka man knappast skryter med: svartsjuka. De kopplas ofta samman, och det finns likheter. Båda fräter sönder. Båda rymmer mått av missunnsamhet. Men ändå är de väsensskilda. 1600-talsförfattaren La Rochefoucauld menar att svartsjuka bygger på viljan att behålla det som –  vi i alla fall anser –  tillhör oss. Avundsjuka handlar i stället om oviljan att unna andra rätten att ha något. Och även om svartsjukan också är skamlig, så inte tillnärmelsevis så mycket som avund. Svartsjukan har något tragiskt över sig. I Shakespeares tragedi Othello är det skurken, Jago som är avundsjuk, medan Othello, hjälten, drabbas av svartsjuka. Den gör honom bara ännu mer tragiskt storslagen. Avunden däremot, den har ingenting storslaget över sig. Den är en känsla som förkrymper.

Men vi är inte avundsjuka på vem som helst. Det krävs någon form av närhet eller likhet. Vi kan bli avundsjuka på grannen för dennes nya bil, men inte på Katarina av Medici för hennes fantastiska slott. Trots att de är mer avundsvärda än någon bil i världen.

En mycket läsvärd genomgång av avundsjukans patologi finns i en ny bok av Gunnar Falkemark, professor emeritus i Statsvetenskap. Falkemark visar hur denna personliga känsla kan få avsevärda effekter på både politik och samhälle. Exemplen är många. Låt oss ta några. Vid franska revolutionen spelade borgarklassens avund mot adeln en viktig roll. I spåren av den ryska revolutionen var det däremot en individs avund som fick konsekvenser, nämligen Stalins avund gentemot Trotskij. Det var Trotskijs intelligens och karisma som plågade Stalin. En personlig känsla som skulle få världshistorisk betydelse – och sluta med ett beställningsmord på Trotskij.

Just intelligens, men också skönhet, är särskilt avundsframkallande. Dyra bilar och makt finns det i alla fall en teoretisk möjlighet för den avundsjuke att uppnå – eller tilltvinga sig. Men en annan människas skönhet eller intelligens är oåtkomlig. Den försvinner inte med mindre än att föremålet för avunden försvinner. Ett förfärande exempel som Falkemark lyfter fram är folkmordet på tutsier i Rwanda. De kvinnliga tutsierna ansågs vackrare än de kvinnliga hutuerna. Det enda sättet att frigöra sig från avunden var att förgöra tutsierna, vilket man gjorde.

Finns det några metoder för att undvika att bli avundsjuk då? Ja inga genvägar i alla fall. Så snart vi börjar jämföra oss med andra människor löper vi risk att bli avundsjuka. Att finna inre frid och förstå vad som egentligen är viktigt i livet kan vara ett sätt, men det är förstås inte säkert att den avundsjuke besitter den förmågan. Ganska få människor över huvud taget besitter den förmågan.

Omvänt finns det heller inga genvägar för att undvika att bli föremål för avundsjuka, även om diverse tänkare tänkt även på detta. En av de metoder Falkemark nämner är att vara överdrivet trevlig och försöka bli populär, men det är förstås en vansklig väg. Populariteten kan ju ge upphov till ytterligare avund. Frågan ställs på sin spets i vår tid där sociala medier ger ett sådant enormt utrymme för jämförelser, just det som ger upphov till avundsjuka. Då kan det förstås vara en idé att mota den lockande känslan att vara avundsvärd, och tvärtom vara återhållsam med framgångar och fördelaktiga selfies. I synnerhet om man faktiskt är framgångsrik och vacker.

Men för att vara helt säker på att slippa bli föremål för avundsjuka finns det bara ett sätt: att helt undvika andra människor. Det har också den fördelen att man slipper bli avundsjuk. Men det är möjligen också den enda positiva bieffekten. Så se det som ett konstaterande. Inte en rekommendation.

Ljudklippet är från avsnittet
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista