Katarina Barrlings krönika om rädslans liberalism

4:53 min

Här kan du läsa Katarina Barrlings krönika:

 ”Rädslans liberalism”. Den hör vi inte talas om så ofta. Nej, det är framstegets liberalism vi möter. Den positiva människosynens liberalism. Att vara liberal är att vara positiv, optimist – på sin höjd bekymrad. Att vara rädd – det ses inte som liberalt. Snarare antiliberalt. I värsta fall kan den som är rädd anklagas för att gå främmande makts ärenden. Det är som om det är de rädda som vore det stora problemet, inte det de är rädda för.

Optimism ses numera dessutom som det rationella, åtminstone så länge vi inte diskuterar klimatfrågan. ”Rädsla” däremot, ligger pessimismen närmare, och avfärdas enligt detta synsätt ofta som irrationell. Människor som är rädda behöver bara mer upplysning. Var inte rädda!. Vi har aldrig varit tryggare!. Den sortens besvärjelser har präglat den påbjudna samhällsandan under senare år. Det ”upplevda” i otrygghet och rädsla har betonats, som om känslan inte skulle kunna vara verklighetsförankrad.

Samtidigt är vi många som både i vår vardag och när vi öppnar tidningen kunnat iaktta en våldsutveckling man faktiskt har skäl att vara rädd för – fullt rationella skäl. Ett allt grövre våld som äger rum i en omfattning, vid tidpunkter och på platser där det förr var betydligt mer osannolikt att det skulle äga rum.

Det som rädslans vedersakare glömmer, är att även känslan kan vara rationell. Om den är det beror på sammanhanget. Om till exempel skottlossningar och explosioner uppträder på vissa platser, kan det vara rationellt att utveckla en sådan rädsla att man undviker dessa platser. Även om risken fortfarande är liten såtillvida att de flesta gånger man rör sig på dessa platser blir man inte skadad, så kan följderna av en skada vara så stora att det är rationellt att frukta dessa platser. Om man väl blir överfallen, är det en klen tröst att man inte blir överfallen de flesta gånger man går ut.

Och det går faktiskt att vara både rädd och liberal. Även för liberalismen kan rädslan utgöra en konstruktiv kraft – som skyddsvall, och som varningsklocka.

En tänkare som pekat på att det inte råder något motsatsförhållande mellan rädsla och liberalism är 1900-talsfilosofen Judith Shklar. Hon menar tvärtom att en befogad rädsla för mänsklig grymhet är ett starkt argument för just liberalism. Hennes människosyn är inte positiv, utan hon ser människan som potentiellt livsfarlig. Därför blir det rationellt att ha rädsla som en utgångspunkt i det liberala tänkandet. Just för att liberalismen månar om individen bör den också skydda individen. Och en liberal bör verka för att samhället inrättas på ett sådant sätt att människor skyddas mot andra människor.

Shklars fokus ligger på staten. Statens potentiella styrka, i kombination med att den bärs upp av människor, gör att dess grymhet kan bli särskilt kraftfull. Historien är full av fasansfulla exempel på det.

Det är sant att staten har en kraft som gör den värd att frukta. Men samtidigt måste staten också vara tillräckligt kraftfull för att kunna skydda människor mot människors grymhet. Om den inte kan det, är det inte bara människorna som lever farligt, utan också staten, eftersom både dess auktoritet och legitimitet undergrävs. Vi ser nu att det inte bara är människors säkerhet som hotas, utan också statens och det allmännas grundläggande funktioner. Hot och våld riktas mot väktare, poliser och polisstationer, men också mot socialtjänst, sjukvård och skola. Och nyligen rapporterade Brå att myndighetsföreträdare till och med avråder brottsoffer från att anmäla brott. Det här är inte bara fruktansvärt för de individer som drabbas. Det är dessutom systempåverkande. Det påverkar samhället på ett sätt som drabbar alla, även dem som inte rånas eller skjuts ihjäl. Statens förutsättningar att utföra sitt arbete undergrävs. Men även mjukare värden, som tilliten i samhället, hotas.

Att vara rädd för det här är inte att gå främmande makts ärenden. Det är inte heller irrationellt. Och i den mån vi med frihet även menar frihet från andra människors grymhet, kan det rentav vara liberalt.