Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Det senaste från kulturens värld.

"Yarden" efter Kristian Lundbergs bok inviger Göteborg filmfestival. Redaktion väljer: Bästa filmatiseringarna av en bok - och sämsta!

Publicerat fredag 29 januari 2016 kl 11.55
Måns Månsson: "Jag har inte gjort någon biopic på något sätt"
(1:37 min)
Från filmen "Yarden". Foto: Ita Zbroniec Zajt.
1 av 2
Från filmen "Yarden". Foto: Ita Zbroniec Zajt.
Jack Nicholson i Stanley Kubricks The Shining. Foto: Warner Bros/Scanpix.
2 av 2
Jack Nicholson i Stanley Kubricks The Shining. Foto: Warner Bros/Scanpix.

Ikväll rullas röda mattan ut för Göteborg filmfestival och filmatiseringen av Kristian Lundbergs bok "Yarden" i regi av Måns Månsson öppnar festivalen. Kulturnytt i P4 har listat bästa filmatiseringarna av böcker - och de sämsta!

BÄSTA!

Dagboken - Jag sökte dig och fann mitt hjärta (2004) En av världens mest romantiska filmer, som slagit rot ur boken skriven av de romantiska romanernas mästare – Nicholas Sparks. En svindlande vacker filmatisering, med nästintill felfria porträtteringar av Ryan Gosling och Rachel McAdams. I klass med Titanic. Nästan.

The Shining (1980) The Shining har, med all rätt, blivit en av världens största kultfilmer och roten till en hel del mardrömmar. När en förstklassig roman beblandas med Stanley Kubrick och Jack Nicholson är resultatet föga överraskande. Inte minst är det ett bevis för att skräckfilmer klarar sig väl utan specialeffekter, det räcker med lysande regi och skådespel.

Trainspotting (1996) Trainspotting kan beskrivas med två ord – rått och poetiskt. Ewan McGregor och Kelly Macdonald satte skotskan på kartan som den vackraste av dialekter. Från Irvine Welsh första bokutkast till eftertexterna, det här är en process av perfektion.

En enda man (2009) Vackert och sorgligt om hur man går vidare efter att ens livs kärlek gått bort, baserat på Christopher Isherwoods roman med samma namn. Regissören Tom Ford har gjort en högst estetiskt tilltalande film där färgerna sugs ut ur bilden samtidigt som livsgnistan sugs ur huvudpersonen George (Colin Firth). Med finns också Kenny (Nicholas Hoult), oemotståndlig i sin rosa fluffiga tröja och den vackert tragiska vännen Charley (Julianne Moore).

Forrest Gump (1994) 1994 var året då Tom Hanks fångade filmälskares hjärtan med sin porträttering av den osjälviske Forrest Gump. Upplevelsen man får som tittare kan liknas vid en berg-och dalbana av känslor. Trots produktionens dispyter med bokens författare Winston Groom har de lyckats skapa ett av vår tids mest folkkära verk. Dessutom måste Gumps möten med John Lennon och president Kennedy vara filmvärldens mest häpnadsväckande.

Requiem for a Dream (2000) Requiem for a Dream är ett exempel på en filmatisering som inte bara är lika bra som boken, men kanske även bättre. Regissören Darren Aronofsky ger oss intensitet i dess starkaste form när han tar oss in på djupet av flera missbruk. Med oförglömliga prestationer av Jared Leto, Jennifer Connelly och Ellen Burstyn.

Submarine (2010)Submarine är den bedårande, och knasiga historien om den filosofiske och självupptagne tonåringen Oliver Tate (som träffsäkert skildras av Craig Roberts), vars främsta mål i livet är att rädda sina föräldrars äktenskap och förlora oskulden. Skådespelaren Richard Ayode gör sin regidebut och författaren Joe Dunthornes bok får en French New Wave-anda med all potential i världen att bli en klassiker.

Sophies val (1982) Meryl Streep gör en oförglömlig skildring av polska Sophie, som befinner sig i New York. Med hjälp av hjärtskärande tillbakablickar får vi ta del av hennes tid i Polen. Dessutom är kärleksrelationen mellan Sophie och älskaren Nathan (Kevin Kline) något filmvärlden sällan skådat.

SÄMSTA:

Alice i Underlandet (2010) Tim Burtons försök att göra om en älskad Disneyfilm och ge nytt liv i Charles Lutwidge Dodgson barnbok var tappert, men resultatet blev ett rörigt potpurri. Ingen har nog ännu förstått varför det blev så med Tim Burton i regissörsstolen och Johnny Depp och Helena Bonham Carter som huvudrollsinnehavare. Eller ja, kanske var det just därför.

Berättelsen om Narnia (2005, 2008, 2010) Filmerna om det förtrollande landet Narnia, som gissningsvis var planerade att gå samma storslagna öde till mötes som Harry Potter-filmerna, föll platt. I alla fall efter första filmen. Trots utmärk casting, med både veteraner som Liam Neeson och Tilda Swinton och ett talangfullt gäng nykomlingar, visuell magi och storslagen produktion, blev filmerna inte mer än en blek framställning av böckerna. Det som följde ”Häxan och lejonet” inget annat än monotont och spänningsfattigt.

Den store Gatsby (2013) Hade ”Den store Gatsby” inte varit baserad på en av litteraturens främsta verk genom tiderna, så hade den antagligen varit mer förlåtande. Filmen må vara visuell perfektion, men Scott Fitzgeralds litterära personage görs inte rättvisa på bioduken. Filmatiseringen har kallats för både en burlesque show och en enda lång musikvideo. Inga toppbetyg, med andra ord.

Guldkompassen (2007) Anledningen till varför en lovande produktion som Guldkompassen föll platt är enkel; filmatiseringen utelämnade historiens filosofiska och religiösa frågor. Med andra ord, de mest essentiella frågorna ur Philip Pullmans fantasy-serie. Ett misstag som inte ens en miljonbudget, prominenta skådisar eller extravaganta scener kan rädda.

Gullivers resor (2010) Vad finns det att säga, förutom att 2010 års filmatisering med Jack Black i huvudrollen är ett hån mot Jonathan Swifts klassiker?

Dorian Gray (2009) Oscar Wildes fängslande berättelse om narcissisten Dorian Gray har fått många filmatiseringar. Den senaste i raden gjordes 2009 med Colin Firth och Ben Barnes i huvudrollerna. Men varken skådespel eller produktion lyckas tillföra den magi som Wildes kultklassiker förtjänar.

Da Vinci-koden (2006) Dan Browns romanserie anses vara en riktig ”page-turner”, väldigt svår att slita ifrån sig. Filmatiseringen, däremot, är rena motsatsen. Utdragen och tråkig till den grad att även skådespelarna ser uttråkade ut.

Passionens pris (1995) Nathaniel Hawthornes "The Scarlet Letter” är en pionjär inom amerikansk litteratur. I filmatiseringen har Hawthornes historia omarbetats så mycket att den knappt känns igen. ”Problemet är inte att de har ändrat berättelsen, men att de har ändrat den till något så osmakligt”, skriver New York Times-kritikern Caryn James.

 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".