Kinas terrakottaarmé på Östasiatiska museet drog publikrekord. Foto: Jonas Ekströmer/Scanpix.
Kinas terrakottaarmé på Östasiatiska museet drog publikrekord. Foto: Jonas Ekströmer/Scanpix.

Kontroverserna kring Östasiatiska museet har nått Kina

"Det är synd att de kinesiska kulturföremålen står där borta hos människor som inte förstår sig på dem"
2:11 min

Sveriges Radios korrespondent Hanna Sahlberg rapporterar om att kontroverserna kring museisammanslagningar och framtiden för Östasiatiska museet i Stockholm nu även nått Kina.

Kontroverserna kring museisammanslagningar och framtiden för Östasiatiska museet i Stockholm har nu även nått Kina. Där förekommer knappast besparingskrav på museer, utan snarare tvärt om.

Att Östasiatiska museet med sina ”oupplösliga band” till kinesisk kultur ska ha marginaliserats och nu hotas av stängning beklagas i en artikel i Pengpai – eller ”The Paper” – en Shanghaibaserad nättidning.

En av artiklarna har rubriken ”Svenska östasiatiska museet kan stängas – ännu ett offer för mångkulturalismen?”

Den mest uppskattade kommentaren under artikeln förtjänar viss uppmärksamhet, och lyder så här i översättning:

”Det är synd att de kinesiska kulturföremålen står där borta hos människor som inte förstår sig på dem, så lämna tillbaka dem till Kina i stället.”

I ett scenario där museet i Stockholm verkligen skulle stänga, skulle föremålen sannolikt ändå inte hamna i Kina.

Men om de ställdes på ett kinesiskt museum vore det kanske i en patriotisk utställning med en politisk ramberättelse om återvunnen kinesisk storhet, den berättelse som numera används av Kinas styrande parti.

För bara några årtionden sedan var partiets i slagord däremot: ”Förstör det gamla”.

Jag behöver inte mer än öppna min ytterdörr i Peking för att se spåren av 60-talets härjningar: alla grannar vet att det var kommunistiska rödgardister som slog ansiktena av stenskulpturerna utanför portarna till välbärgade hus i den numera förfallna gamla stan. När det hände, hette det att det var bättre att vara röd än expert. Alltså ideologi framför forskning.

Till den mörka sanningen hör att många objekt i samlingarna aldrig skulle ha hamnat i Sverige utan hjälp av fattigdom, politiska kriser och inte minst gravplundrare i Kina som betaldes med pengar från den svenska överklassen.

Men nu finns pengar här i Kina och museer byggs i rasande fart. Saker som att en museihyra skulle vara för dyr hörs sällan. Anser sig inte svenska politiker ha råd med specialiserade samlingar och forskningsbibliotek om Östasien, så finns pengar i Kina. Då det värt att komma ihåg att Östasiatiska museet med sin i sammanhanget blygsamma budget ändå har tagit möjligheten i akt att berätta saker om Kina som inte skulle berättats av något kinesiskt museum.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".