Liv Strömquist.
1 av 2
Liv Strömquist. Foto: Emil Langvad/TT
Liv Strömquist.
2 av 2
Liv Strömquist är aktuell med seriealbumet "Uppgång & fall". Foto: Emil Langvad/TT, Galago

Liv Strömquist klär av kapitalismen med "Uppgång & fall"

Matilda Källén: "Genidrag"
2:25 min

Hon har tacklat tvåsamhet, klass och laddade könsorgan. Nu har det blivit dags för serietecknaren Liv Strömquist att ta sig an den globala kapitalismen i  seriealbumet "Uppgång & fall". Lyckad satir, tycker Matilda Källén.

Intervju. Liv Strömquist om finanstoppar, klass och kulturellt kapital

Liv Strömquist besitter en ganska unik förmåga att genom satir klä av komplexa samhällsstrukturer- och teorier tills de står och huttrar i strumplästen, plötsligt greppbara.

Och den förmågan har inte tappat glöd när hon på sitt sjätte seriealbum "Uppgång & fall" ger sig på fördelningen av resurser i världen. Där Naomi Klein ägnar hundratals sidor liten text åt att redogöra för vad som "förklarar allt", slipar Strömquist samma sanningar på ett par rutor tusch. Plötsligt förstår jag hur hedgefonder fungerar, tack vare en Se & Hör-igt utformad serie om Chris O'Neill; plötsligt ter sig Nietzsches teori om herre- och slavmoral som gångertabellen.

Seriealbumet består av sex längre serier som varierar i träffsäkerhet, mer så än tidigare. Liv Strömquist balanserar på öppna dörrkarmar när hon hemfaller åt vänster-OS-grenen "basha Ayn Rand", men jag kan inte säga att det inte är underhållande, även när hon slår lite lägre, och i bakgrunden hägrar alltid större problem, i marginalerna alltid fotnoter som backar upp också korta citat. Carl Henric Svanberg klistras in i lotusblommor i en serie som jämför maktmän med mindfulness-gurus eftersom de så fullt ut lever i nuet att klimatförändringar och spurtande tillväxt bleknar bort, och det är lätt fånigt men också, i dagens yolo-vurmande samhälle, en både rolig och smart jämförelse.

Plötsligt förstår jag hur hedgefonder fungerar, tack vare en Se & Hör-igt utformad serie om Chris O'Neill

Att vissa kapitel är ojämna vägs upp av det som tar sig an frågan "varför går det så jävla dåligt för vänstern?", där Liv Strömquist kommer med inte en utan fem potentiella förklaringar, varav flera säkert kommer att sticka i en del ögon men där alla är tänkvärda, som den om att vänstern gett upp hoppet och därför bytt politik mot moralism och kamp i kultur- och nöjesvärlden, med drev mot Christer Sandelin snarare än TTIP-avtalet.

Även Liv Strömquist bedriver sin kamp i kultur- och nöjesvärlden: hon snickrar färgglada kollage med populärkulturella markörer som emojis, hon låter reality-tv fungera som lager för att förklara hur medelklassens normer dominerar, och med tanke på de poänger hon vill framföra är det ett genidrag. Det är ju kul och relaterbart, men skratten lämnar en lite besk eftersmak. Och det är lyckad satir.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".