Night in the Woods
1 av 3
Night in the Woods Foto: Infinite Fall
Night in the Woods
2 av 3
Night in the Woods Foto: Infinite Fall
Night in the Woods
3 av 3
Night in the Woods Foto: Infinite Fall
SPELRECENSION

Färgglatt äventyr med djur om livets stora frågor

Kalle Kovács: "I en färgglad och Richard Scarry-doftande stil möts allvaret och lekfullheten på ett vackert sätt"
1:16 min

Till ytan kan det nysläppta spelet Night in the Woods se ut som en barnberättelse. Den färgglada världen där befolkningen endast består av djur tar dock sig an stora frågor. Vilsenhet, ängslan och vänskap, till exempel, och gör det enligt vår spelkritiker på ett alldeles suveränt sätt.

Huvudpersonen Mae är en tjugoåring som tappat greppet om livet. Hon har precis hoppat av universitetet och när vi möter henne i Night in the Woods är hon på väg att flytta hem till sina föräldrar och det lilla samhället hon växte upp i. Trots att många år passerat har inte mycket förändrats i stan, men samtidigt är ju allt så annorlunda.

Night in the Woods är en berättelse om den där förvirrade tiden mellan tonåren och vuxenlivet. Och i dess färgglada och lite som barnboksförfattaren Richard Scarrys stil möts allvaret och lekfullheten på ett vackert sätt. Utvecklarna Alec Holowka, Scott Benson och Bethany Hockenberry tar handlingen åt spännande håll och på vägen också berör de ämnen som depression, om att vara enda homosexuella paret i en liten stad och osäkerhet, både i sig själv men också i sociala sammanhang.

Mae på utsidan är en kvick och uppkäftig person som inte räds för att slänga käft med såväl polisen som de gamla vännerna och deras familjer. Men när hon framåt kvällen ställer sig framför spegeln kommer pressen och osäkerheten.

För leva ut sin frustration plockar Mae fram basebollträet då och då och slår sönder både det ena och det andra och bryter sig in i affärer med bästa vännen och stjäl saltkringlor. De är barnsligt hänsynslösa men det är också i dessa stunder som deras komplicerade historier presenteras.

Sen är det inte ett spel utan brister. Det finns ett litet problem med tempot och medan manuset i mitt tycke är väldigt, väldigt bra kan det nog landa lite hur som helst hos en äldre publik. Men sen kommer vi till den viktigaste biten, och det är att jag varje gång jag stängde av spelet saknade Mae och hennes pånytt funna vänner.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".