Mastodon.
Mastodon. Foto: Jimmy Hubbard
RECENSION - MUSIK

Sverigeaktuella progmetallarna Mastodons nya album är en fröjd för örat

Kalle Kovács: "2000-talets kanske främsta metalband"
2:20 min

Atlantas progmetallarna Mastodon har under 2000-talet blivit mycket uppskattade och har flera Grammy-nomineringar i bagaget och en hel uppsjö lovord från kritiker. Idag kommer också deras nya album, den sjunde i ordningen – Emperor of Sand.

Under en ganska lång tid nu har metalscenen haft det tungt, liksom fastnat i ett ekorrhjul med fantasilösa låtar som inte säger så mycket utan där banden mest bankar på sina instrument smått hjärndött. Amerikanska Mastodon har dock stuckit ut från den där skaran. Alla deras album har varit en fröjd att lyssna på med ett nördöra och de har dessutom haft berättelser som lämnat avtryck.  

Det handlar verkligen om ett albumband. Leviathan, till exempel, tog sig an novellen Moby-Dick, Blood Mountain introducerade oss till en vandrare som fastnat i bergstopparna och senare album som Crack the Skye och The Hunter har varit mer personliga där sångerna varit tillägnade till eller om bortgångna familjemedlemmar.   

Emperor of Sand är inne på samma spår, det är ett personligt album som berättar en sådär påtagligt desperat men samtidigt hjälplös berättelse om hur tiden bara rinner ut. Dessutom är molnet av metaforer och mytologiska varelser lättare att se genom nu, för trots sultaner som dömer oskyldiga vandrare till döden är verkliga berättelsen här om cancersjuka familjemedlemmar.

Emperor of Sand är ännu ett imponerande album från 2000-talets kanske främsta metalband. Ett album som både lyckas vara sådär medryckande poppigt och samtidigt metalrått.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".