Man med mössa i handen framför Skansens ingång.
1 av 7
1992 blev han chef för Skansen. I tre år var han frilufsmuseets främste reklampelare. Foto: Anders Wiklund / TT.
Split på Hans Alfredson
2 av 7
Foto: TT
Man på scen
3 av 7
Hasse Alfredson fick hedersbaggen på Guldbaggegalan 2013 Foto: ANDERS WIKLUND / TT.
Hans Alfredson Foto: SVT Bild
4 av 7
Hans Alfredson sommarpratade 2009. Foto: SVT Bild
Man vid filmkamera.
5 av 7
Hasse Alfredson under inspelningen av filmen "Den enfaldige mördaren". Foto: Stefan Lindblom / TT.
Två personer med glas mot öronen.
6 av 7
Tage Danielsson och Hans Alfredson, i revyn "Glaset i örat" på Berns i Stockholm. Foto: Jan Collsiöö/TT.
Två personer i svartvit bild.
7 av 7
Komikerparet Hans Alfredson och Tage Danielsson repeterar inför premiären på revyn "Spader, Madame!" på Oscarsteatern i Stockholm. Foto: Owe Sjöblom / TT.

Hasse Alfredson är död

Komikern Anders Jansson om Hasse Alfredson
3:40 min

Författaren, underhållaren och regissören Hans Alfredson är död.

Sonen och regissören Daniel Alfredson berättade för till TT att Hans Alfredson legat ett par dagar på sjukhus och dog den 10 september 86 år gammal.

"Nästan sant blev det som du ville att det skulle stå på din gravsten: "Log och dog". Tack till alla ni som hjälpt till den här tiden och till er som tittat, lyssnat och skrattat genom åren",

Hasse Alfredson och Tage Danielsson blev ett begrepp i Nöjessverige, inte minst via produktionsbolaget AB Svenska Ord där Mona Haskel var sekreterare. Hon är tagen av nyheten:

– Jag tyckte hemskt mycket om honom. Vi jobbade ihop väldigt mycket och hade så roligt tillsammans, säger hon till TT.

 

1961 grundade Alfredson AB Svenska Ord tillsammans med Tage Danielsson. Fram till dennes bortgång 1985 var "Hasseåtage" ett begrepp inom svensk underhållning och svenskt kulturliv.

 

De stod tillsammans bakom ett stort antal revyer, bland andra Gröna hund (1962), Gula hund (1964), 88-öresrevyn (1970), Glaset i örat (1973) och Under dubbelgöken (1979).

Lundaspexare

Mycket av Hasse Alfredsons komiska talang föddes under studietiden i Lund på 1950-talet. Och det var också där komikern Anders Jansson träffade honom.
– Jag träffade honom i samband med Djingis Khan, ett spex som han var med och skrev. Han kom inte så ofta till Uardaakademien, gänget med gamla spexare. Men jag hade förmånen att träffa honom där.

Berättar Anders Jansson som var med i två uppsättningar av det klassiska Lundaspexet.

– Och sedan träffade jag och Johan (Wester) honom när vi var med och invigde Hasse&Tagemuseet i Tomelilla. Då hängde vi med hem till honom och tillbringade en eftermiddag på hans gård. Det var väldigt kul!

Hasse Alfredsons humor har haft stor betydelse för Anders Janssons utveckling som komiker.

– Ja, verkligen. Lindemanskivorna gick varma därhemma. Jag försökte härma alla Lindeman. Lite som kidsen idag lär sig hela Youtubeklipp.

– Tillsammans med Monty Python är nog Hasse och Tage de största inspirationskällorna för mig och Johan. De stod för det vi alltid har propagerat för - lite folkbildning, lite intellekt. Framförallt en humanism och glimt i ögat som de alltid hade med sig. Det fanns alltid en empati och värme.

Vari låg Hasse Alfredsons geni?

– Det var väl att det kändes opretentiöst hela tiden. Och det var folkligt. Och alla hans improvisationer, hans gubbar och röster. Att han hade kul på scen är också en grej som jag smittats mycket av säger Anders Jansson.

 

Förnyade revyn

Tillsammans förnyade de revygenren. Till Hans Alfredsons speciella bidrag hörde hans improvisationer, främst en lång rad gestalter med det gemensamma efternamnet Lindeman.

 

I filmen "Den enfaldige mördaren" från 1982 jobbade skådespelaren Cecilia Walton Agrell med Hasse Alfredson och minns honom som omtänksam.

– Annars var han en blyg människa, inte så spexad liksom, lite reserverad. Men under arbetet med filmen var han öppen och en fantastisk improvisatör och uppskattade när man själv prövade något i en scen man repeterade, säger Cecilia Walton Agrell till TT.

 

I skånska Tomelilla finns "världens minsta filmmuseum och världens största Hasse & Tage-museum". Ordförande i museets vänförening är filmproducenten Helene Granqvist.

– Vi pratar mycket om Hasse och Tage-andan. Och de fantastiska värden som han skapade hoppas jag att vi som nation kan förvalta. Hasse representerar humanism, samhällsengagemang och att vara i fas med samtiden och göra högkvalitativ film, men ändå med förmågan att vara folklig.

– Jag tänker på hur viktiga Hasse och Tage har varit för vår identitet, säger hon till TT.

 

"Mosebacke Monarki"

 

Hans "Hatte" Furuhagen, antikhistoriker, hedersdoktor och tv-producent, arbetade i många år tillsammans med Hasseåtage, framför allt i programmet "Mosebacke Monarki" som sändes i radio men också en period i tv.

– Vi höll på med Mosebacke Monarki i 25 år. Egentligen var det Tage som jag kände mest från universitetet, men första gången vi träffades var när Hasse och han kom upp till Uppsala 1958. Hasse hade idén med Mosebacke Monarki och behövde folk som kunde skriva manus.

 

"En av Sveriges mest folkkära och mångsidiga underhållare har gått ur tiden", konstaterar Anders Eldeman, ordförande i Povel Ramel-sällskapet, i ett pressmeddelande.

 

"Hasses betydelse för Povel - såväl privat som inom yrket - kan inte nog understrykas. Hans Alfredson var en lysande artist, författare, regissör och en stor scenpersonlighet som redan sommaren 1961 medverkade i Povels tältrevy 'Semestersångarna'", skriver sällskapet.

 

Påhittighet och variation

 

Filminstitutet kommer att uppmärksamma Hans Alfredsons död, säger Kristina Börjeson.

– För svensk film har han haft en otrolig betydelse vad gäller påhittighet och stor variation. Jag såg "Svenska bilder" från 1964 alldeles nyligen och det är en otroligt rolig och fantasifull experimentfilm.

 

I nästa andetag tar hon upp hans utveckling över filmer som "Falsk som vatten" och "Den enfaldige mördaren".

– Han verkade i ett enormt spektrum från humorn till det djupa allvaret, och det var väl det som gjorde honom till en riktigt stor och folkkär person.

– Det sista folk såg av honom i något större sammanhang var väl när han höll det där fantastiskt roliga talet på Guldbaggengalan 2013 när han fick sin Hedersguldbagge.

Kulturjournalisten och dramaturgen Sven-Hugo Persson minns en svensk entertainer:

Hans Alfredsson blev först känd som komiker i skiftet 50/60-tal när alla svenskar fortfarande tog del av samma radio och tv-program. Sketchen som han gjorde i en Knäppupprevy med Martin Ljung om ”den lilla guben”, den skrattade jag åt och härmade när jag ännu var ett barn. Och sen fortsatte jag genom åren att citera Hasserepliker som ”Det hade jag ingen aning om” eller ”Jag säger bara Roger Moore”.

Hans Alfredsson hörde till de underhållnings och kulturprofiler som gjorde tydliga avtryck i Sverige under andra hälften av 1900-talet. Kan bara jämföras med Povel Ramel, Ingmar Bergman, Astrid Lindgren. Folkhemsikoner som han också samarbetade  med.

Hasse stod för den anarkistiska fräckheten och den vilda surrealistiska fantasin.

Hans Alfredsson träffade Tage Danielsson på radions underhållningsavdelning i mitten på 50-talet. Hasse och Tage som man sade kompletterade varandra på ett fulländat vis.

Tage stod för den finurliga eftertänksamheten, det kloka, klara förnuftet. Hasse stod för den anarkistiska fräckheten och den vilda surrealistiska fantasin. Hasse blev också den geniala improvisatören och Sverige lyssnade till hans balansgång på slak lina som Valfrid Lindeman.

Det fanns också i deras texter politisk skärpa som varit ganska sällsynt i svensk underhållning. En satir från en besviken socialdemokratisk vänster. Och detta kombinerades med en alldeles ovanlig värme i deras scenframträdanden.

Hans Alfredsson var gränslös i sitt skapande. Han skrev romaner och pjäser och barnvisor som Blommig falukorv. Han gjorde scenografi till revyerna och han var filmregissör.

Hasse och Tage gjorde många filmer tillsammans, men sen började Hans Alfredsson att göra egna filmer. Allvaret blev större. Där var den mörka, bisarra satiren Ägget är löst och dramat Den enfaldige mördaren.

Mörkret och sorgen och en viss vresighet kunde också finnas hos privatpersonen Hans Alfredsson, till mångas förvåning. Men jag hade turen att få träffa honom i de där ögonblicken då man fick ta del av de lekfulla infallen. Det förtjusta fnisset. Den gudabenådade humorn.

Så utan att förringa de allvarliga inslagen i hans konstnärskap så vill jag nu ändå säga att vi sörjer en entertainer, en stor underhållare.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".