Dagbok 2004-02-04

I dag började dagen extra stressigt. Vi flängde mellan våra skrivbord och studion för att hinna klart innan sändningen. Titti hade sin vanliga sminkning igen och Lars var tillbaka i sina gamla hjulspår. Inget smink med andra ord.

Klockan nio var vi ändå på plats i studion och i dag var känslorna heta. Titti ansåg att Linköpingsborna är uppblåsta och fisförnäma. Linköpingsbon Lars kontrade med att det bästa som hänt sedan inlandsisen drog sig tillbaka är den nya sträckningen av E4:an så att man snabbt tar sig förbi lilleputtestan Norrköping. 

Som vanligt fick lyssnarna rycka in och rädda oss. De flesta verkade tycka att båda städerna har sina fördelar och att man inte ska bedöma någon utifrån vilken stad han eller hon kommer från. Lyssnarna vann den moraliska striden och trätan i studion kunde så stilla lägga sig.

I ”Flundran” kunde vi konstatera att det kan vara upp till fyra plussgrader men ändå snöa och att det aldrig är vindstilla samtidigt över hela jordklotet. Och så fick vi veta att man kan räkna hur långt som helst. Ja, man kan räkna i det oändliga.

Annika på Brukshotellet i Boxholm blev dagens telefonist och drömmer om att själv få bli omhändertagen på, just det, ett hotell.

Nu är redaktionen fullt upptagen med att läsa skvallertidningarna och läka såren efter förmiddagens heta debatt. Och mellan tidningsbläddrandet funderar vi som bäst på hur man ska slippa städningen när vi kommer hem.

/Titti och Lars

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista