En  man i bart överkropp och hatt spelar på en brinnande fiol.
Djävulsdrillen - inget för nybörjare. Foto: naturalturn/Flickr/CC BY-NC
Måndag 20 november 2017

Därför kallas den djävulsdrillen

Det är en djävulskt svår drill som Tartini får till i sin sonat, berättar Pernilla Eskilsdotter. Violinisten ska drilla med två fingrar och samtidigt spela med de andra två på en annan sträng.

Det är Barbro i Gävle som ringer till Klassisk morgon för att få veta varför den här fiolsonaten av Giuseppe Tartini kallas för djävulsdrillen. Men hon vill förstås också höra hur den låter. I ljudklippet spelar Nicola Benedetti övergången mellan andra och tredje satsen. Det är där Tartini drämmer till med denna svårspelade drill. Det är också där han skrivit in följande mening i notmanuskriptet:

Djävulen sitter vid foten av sängen.

Det påstås att Tartini skrivit ner sonaten efter att ha vaknat ur en dröm där djävulen lärde honom att spela. Det sägs att han skrev ner sonaten ur minnet.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".