Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Pernilla Eskilsdotter och Martin Ekeholm startar vardagen med harmonisk och lustfylld klassisk musik
En  man i bart överkropp och hatt spelar på en brinnande fiol.
Djävulsdrillen - inget för nybörjare. Foto: naturalturn/Flickr/CC BY-NC
Måndag 20 november 2017
Därför kallas den djävulsdrillen

Det är en djävulskt svår drill som Tartini får till i sin sonat, berättar Pernilla Eskilsdotter. Violinisten ska drilla med två fingrar och samtidigt spela med de andra två på en annan sträng.

Det är Barbro i Gävle som ringer till Klassisk morgon för att få veta varför den här fiolsonaten av Giuseppe Tartini kallas för djävulsdrillen. Men hon vill förstås också höra hur den låter. I ljudklippet spelar Nicola Benedetti övergången mellan andra och tredje satsen. Det är där Tartini drämmer till med denna svårspelade drill. Det är också där han skrivit in följande mening i notmanuskriptet:

Djävulen sitter vid foten av sängen.

Det påstås att Tartini skrivit ner sonaten efter att ha vaknat ur en dröm där djävulen lärde honom att spela. Det sägs att han skrev ner sonaten ur minnet.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".