Söndagsmorgon - den tidiga musikens hemvist

Söndagsmorgnar har i snart 20 år varit P2:s guldgruva för alla med stort intresse för den tidiga musiken. Per Feltzin är värd för Söndagsmorgon, där ni enbart hör musik från antikens dagar fram till mitten av 1700-talet.

Förvänta er alltså renässansens vokalklang, 1600-talets förnämsta sinfonior, det tidiga 1700-talets finaste operaarior, 1500-talets vildaste och klangrikaste madrigaler och, invävt i detta, folkliga sånger från listiga barder och stillsamma pianissimi från skira klaverinstrument.

Välkomna till Söndagsmorgon med Per Feltzin

 

FAQ:

För att skapa en struktur i det två timmar långa programmet har jag alltid återkommande musik eller musiker. Jag tänker mig dem som pelare som stadgar ett varierat utbud av tidig musik som inte är sig likt från gång till gång.

Från och med 13 januari 2019 kommer Söndagsmorgon i P2 alltid att inledas med Heinrich Schütz Cantiones Sacrae – korta körstycken från 1625 som vi spelat under hösten också. Vi hämtar tolkningarna från olika inspelningar med bland annat Weser-Renaissance, Currende och Dresdens Kammerchor.

Mittbit en timme in: Bachs dubbelkonsert – Konsert för 2 violiner och stråkorkester - BWV 1043 d-moll. Oftast hela, men någon gång bara den fantastiska lyriska mellansatsen.
 
Vi ska alltid ha en mässa av Zelenka. Börjar med samma succéorkester som 2018 på Stockholms tidiga musikfestival SEMF i juni: Adam Viktora leder Prags Barocksolister/Ensemble Inégal. Det gäller tom 7 april och sedan blir de andra ensembler plus instrumentala stycken av Zelenka.

Husband: Drottningholms barockensemble. Äntligen en svensk - det är inte så många som har ett så stort urval inspelat. Börjar med de äldre inspelningarna och går mot de senaste.

Vi avslutar med Purcells Didos klagan When I'am laid in earth – lite sorgset i sak men outsägligt vackert… Börjar med de senaste och går mot de äldre.

Dessa nya musikaliska pelare återkommer i varje program fram till och med juli 2019.

Söndagsmorgons publik är bred - och stor. Som producent och programledare ska jag tillfredsställa och locka de verkliga kännarna men också de som sällan hör på P2. Flera olika publikundersökningar visar att kulturellt bevandrade människor känner sig hemma i avancerad litteratur och experimentella filmer och teateruppsättningar, men likafullt känner sig helt främmande inför den klassiska musiken. Utöver det har vi lyssnare som gärna hör en klassisk pärla mellan en Kent och en Veronica Maggio.

Samtliga dessa vänder jag mig till. Experter som nykomlingar ska känna sig välkomna!

Rätt uttal av namn är viktigt. Jag använder mig regelbundet av Sveriges Radios språkvårdare och deras samlade kunskapsbank. Dessutom letar och lyssnar jag på den internationella webbplatsen forvo.com. Den fungerar som Wikipedia ungefär - användare själva över hela världen läser in rätt uttal på olika namn och ord. Utöver det konsulterar jag ofta mina kloka kollegor på SR Musik.

Men det kan likafullt bli fel. Hör gärna av er med information och råd då. Längre ner här på sidan hittar ni kontaktuppgifter.

Lars Erik Andrenius är inköpskoordinator på P2 Musik och hjälper mig mycket med urvalet av de nya inspelningarna vi köper in, katalogiserar och sänder ut i Söndagsmorgon. Äras den som äras bör!

Balansen mellan tal och musik är en lika evig som knivig fråga. 
På en och samma dag kan jag få brev från olika lyssnare där den ena säger att min röst är för stark och den andra säger tvärtom - att jag inte hörs.

Här följer en förklarande "utredning" om hur jag jobbar med nivåerna och balansen. Det här är ett spörsmål som ljudtekniker tvistat om sedan radion kom för mer än 100 år sedan. Det ÄR verkligen helt omöjligt att lyckas få samtliga lyssnare nöjda. Jag ska försöka förklara varför.

Det beror på tidpunkten på dagen programmet sänds och det beror på vilken apparat som spelar upp programmet.

Utgångspunkten, bestämd av radions chefstekniker efter att ha gjort stora lyssnarundersökningar, är att topparna på talet ska ligga 6 dB lägre än topparna på musiken. Det här gäller för samtliga program i P2 under den här tiden på dygnet. 6 dB är två hörbara steg. Min röst ska alltså ligga lägre än musiken.

Lyssnar man på Söndagsmorgon, som många gör, i en stor stereo med hög volym blir det här ändå för starkt med rösten. Kvällarnas sändningar däremot har kvar den ursprungliga dynamiken, och där ska talet vara ännu svagare jämfört med morgonen.

Sålunda. Det blir alltså alltid någon som drabbas...

Tiden mellan 9-11 på helgerna har man, efter flera publikundersökningar, kommit fram till att de flesta lyssnar på en enklare uppspelningsutrustning. Mindre eller större smarta telefoner och surfplattor, transistorradio, köksradio etc - eller bilradio! Och då måste talet vara starkare än i normala fall.... Starkare än på kvällen alltså.
Dessutom är musiken på morgonen i sig lite komprimerad, dvs fråntagen sin normala dynamik genom teknisk hjälp att höja de svaga partierna och sänka de starka. Det här är ett beslut taget av de högsta tekniska cheferna på SR utifrån undersökningarna.

Min röst är dessutom inställd och justerad varje år för att jag ska behålla basen, men med hjälp av komprimering ändå bli hörbar. Dessutom är min diskantdel i rösten ökad. Man kan komprimera betydligt hårdare, som man gör i den kommersiella radion, i synnerhet i USA, men det låter konstigt i jämförelse med den luftigare klassiska musiken. En manlig röst är generellt alltid svårare att ställa in än en kvinnlig. Dessutom blir jag äldre och med det följer att rösten mörknar och det försvårar röstinställningen ännu mer.

Jag arbetar mycket hårt med det här, ber alltid om hjälp av de allra bästa ljudteknikerna inom Sveriges Radio för att få ständig kontroll av röst/musik balans.

Ändå kan många uppfatta rösten som för svag eller för stark i vissa lägen.

Det handlar då dessutom mycket om den apparat man lyssnar genom. I vårt eget hem har vi sex olika apparater: En fin stereo, en normal stereo, en enklare sovrumsradio, en köksradio, en surfplatta och en smart telefon. Programmet låter helt olika i de sex apparaterna - möjligen att de två mycket enkla bärbara apparater låter lika, men där, å andra sidan, är högtalaren så inställd att rösten är lite för stark jämfört med musiken - de har prioriterat det tonspektrat.
Om jag går genom vår lägenhet och har alla de sex apparaterna på är det fem-sex olika program jag hör... Går jag till bilen är det ett sjunde...

Varje program jag gör kontrollyssnar jag sedan på och funderar på vad som kunde göras bättre. Musikval - längd, instrument, variation. Tal - och då både information och ljudkvalitet. Men det är oerhört svårt att få till en tal-musiklösning som alla uppskattar. Då har jag tillslut bara att följa det som de bästa "guldöronen" på SR har bestämt. Och det är de jag frågar... Verkligen!

Vill man fördjupa sig ytterligare i den här frågan rekommenderar jag starkt Anders Olséns två program under rubriken P2 Dokumentär och titeln Vad är det som låter?

Mitt musikval i Söndagsmorgon baseras till största delen av musik inspelad de senaste 10-20 åren. Men jag vill också gärna spela de gamla inspelningarna från t ex 50- och 60-talen eftersom jag menar att vi måste känna till historien, för att förstå både nutiden och framtiden.
Hur kan vi höra och bedöma dagens utövare om vi inte känner till hur man spelade tidigare?

Den här tankegången uppskattas av de allra flesta lyssnare men det finns ändå de som tycker illa om allt inspelat före 1995, och menar att utvecklingen av praxis förändrats så mycket att de gamla inspelningarna inte överhuvudtaget ska spelas. I radion ska man helst, faktiskt, inte höra tidig musik som spelats in före 2005, menar de. Tidstrogenheten bör vara lag.

Många andra brevskrivare återkommer ofta och prisar de äldre inspelningarna eftersom den fraseringsförmåga och musikalitet som de musikerna har inte längre finns.

Jag hävdar envist att om vi/jag inte kan spela cirka 8-10 minuter gamla tolkningar av Söndagsmorgons sammanlagt 116 minuter, då rubbar man den historiska grunden för dagens tolkningar. Detta trots att jag är medveten om musiken skrevs för en typ av instrument som utvecklades till att bli det vi nu har i den klassiska repertoaren, för att sedan återutvecklas till de tidstrogna instrumenten.

Men det finns ju så mycket annat vi kan lyssna till och glädjas åt när vi hör den här rent underbara tidiga musiken, eller hur? Det är inte bara en fråga om instrumentval utan också om tolkning, rytm, tryck, dynamik –

Vill man fördjupa sig ytterligare i den här frågan rekommenderar jag också där starkt Maria Lindals och Boel Adlers tre program under rubriken P2 Dokumentär och titeln Tidstypiskt.

Migration - det är ett normaltillstånd i världen historiskt sett. Det betyder att mycket av den musik jag spelar är skapad av en tonsättare född i ett land, flyttad till ett annat och därefter avliden i ytterligare ett land. Händel är bara ett av många exempel.

Tonsättarna är naturligtvis påverkade av den här både inspirerande och många gånger påtvingade migrationen plus att musiken i sig, via religionen och andra i maktposition, också vandrat över kontinenter. Det här hörs i Söndagsmorgon i P2 - oavsett om det gäller Telemann eller folkmusik från ett arabiskt-andalusiskt 1100-tal.

Andra frågor som ni som P2-lyssnare kan ha? Klicka på länken!

P.S. Vi har ju fyra återkommande program i P2 som inte regelbundet sänds i FM eller som hittas i tablån. Är ni till exempel extra intresserade av Händel? Lyssna på Klassiska podden om Händel. Här finns dessutom flera poddprogram om ett antal tonsättare. Bach, Vivaldi, Monteverdi, Roman och Bingen till exempel.

Botanisera bland dem - och våra andra poddar som Operaguiden om många av de vanligaste operorna, Den svenska musikhistorien som tar upp musikhistorien ända från förhistorisk tid fram till nästan våra dagar och Pianorullarna med sina gamla inspelningar.

Sänds söndag 09.03

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista