Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Marika i P4 är ett personligt och underhållande program med fredagskänsla.
Marika romantiserar den tid hon bodde i London. Vad romantiserar du? FOTO: Cecilia Djurberg/Sveriges Radio
Marika romantiserar den tid hon bodde i London. Vad romantiserar du? FOTO: Cecilia Djurberg/Sveriges Radio
Chat med Marika i P4

Så romantiserar P4-lyssnarna - läs chatten

Var livet verkligen som bäst när man var 25? Och hur lyckat kan ett bröllop egentligen bli? Detta och mycket annat reder vi ut när vi dyker ner i romantik och romantisering. Vad romantiserar lyssnarna över? Så här skrev ni i chatten under programmet!

Seb: Jag romantiserar 90talet oerhört.trots att jag inte har överdrivet mycket minnen ifrån det. Då jag är född 92 ;)

13:15, 12 February 2016

Sandra: Jag romantiserade tiden som gravid, innan jag blev de. Allting skulle bli sååå fantastiskt och jag skulle må sååå bra. Jag såg framför mig hur jag skulle älska att vara tjock och rund. Nu sitter jag här i vecka 35, med världens foglossning, hemska uppstötningar och kräkningar sen vecka 6. Dagarna består av svettningar, hunger och illamående. Så, så var det med den fantastiska graviditeten. Haha! Men som tur är så kommer det något fint av det hela i slutändan. Snart är vår lille son här. Kram på er!

13:21, 12 February 2016

Erik: Jag romantiserar fransmän.

13:21, 12 February 2016

Malin: Jag önskar jag kunde romantisera min ungdom och 20 årsåldern. Jag är och var sjuk i en kronisk sjukdom som heter endometrios. När alla njöt av livet och tog vara på alla möjligheter kämpade jag med vallningar och var i kemiskt klimakterie som 19 åring. Alla orkade så mycket och jag så lite. Nu som 33 år känns livet lite mer rättvis, alla är liksom trötta med småbarn och allt. Nu förutsätter inte alla att man är ung och klarar allt. Så fasen vad skönt att man är äldre! ;)

13:24, 12 February 2016

Åsa: Jag är hemma med vårt tredje barn som nu är fem månader. Så fort man möter nån frågar de hur det går. Jag svarar glatt i klyschor som att "han är sååå snäll" "trean är verkligen en njutbebis" "sååå himla mysigt". När jag säger det kommer jag ihåg bara det. Romantiserar och glömmer nätter med väckning en gång i timmen, timmar av medlande mellan det stora barnen, tristessen, influensa osv osv. Tur att man glömmer lite mellan varje barn annars skulle det inte bli mer en ett barn per familj :)

13:24, 12 February 2016

Cicci C: Så roligt ämne!! Jag funderar i stället på de som romantiserar MIN ungdom. Hm när ni började prata om hur vi träffar på 20-åringar och påtalar hur de har livet framför sig....hur ofta gör man inte det och drömmer sig tillbaka. " Det skulle jag också gjort om jag var 20 nu" hm men alla de som kommer och talar om vilken fantastisk ungdom JAG hade. VA? Hur vet de hur jag hade det? Jag hade en bra uppväxt men när andra talar om alla fördelar jag hade. Skrattar lite för när jag var 20 såg jag inte alla fantastiska händelser. Var väl som alla andra ungdomar, tycker att det var som alla andra. MEN tack mamma och pappa för jag hade det riktigt bra. Rörigt det blev detta men hoppas ni förstår vad jag menar :) Tack för att ni får en att le. Marika, du är outstanding. Kram

13:39, 12 February 2016

Emilio: Jag romantiserar svenska sommaren, att segla och vara tillsammans med min flickvän. Romantiserar nog över småbarnsåren också och vill därför ha fler... barn alltså! Tur att andra har fötterna på jorden. Fast min flickvän romantiserar jag inte över. Hon är bäst på riktigt.

13:40, 12 February 2016

Ida: Jag romantiserar landsbygden. Läser Lantliv, drömmer om ett rött hus med vita knutar, lantkök och köksträdgård, en häst och chica gummistövlar och tänker att livet skulle bli så mycket bättre om jag hade allt det där. Fast jag egentligen vet att jag klarar max en långhelg utan en espressobar.

13:46, 12 February 2016

Lasse: Jag minns sommaren -94 men lite blandade känslor, det jag minns förutom fotbollen var att det var så jä..a varmt, jag jobbade ganska mycket under de varmaste dagarna och det var INTE kul, dessutom kunde jag inte sitta uppe och kolla på matcherna. Inte så kul m.a.o.

13:52, 12 February 2016

Jörgen: Hej Marika och Hans! Ni talade om romantisering av lumpartiden. Då vill jag berätta följande: Jag gjorde min värnplikt för drygt 50 år sedan. Tydligen hade jag redan då kommit underfund med hur bedrägligt minnet är för jag minns att jag tänkte ungefär så här : Om jag senare i livet kommer att minnas det här som något trevligt och festligt så ska jag försöka komma ihåg att jag minns fel. Mycket riktigt så framstår nu också lumpartiden som en angenäm episod. Men jag vet ju att det är fel. Hälsningar Jörgen

13:52, 12 February 2016

Koala: Jag romantiserar Hornstull. Blev så otroligt kär i en person som bor där och allting i kvarteren förknippar jag nu med hen. Gillade inte innerstan förut, men nu har de här kvarteren fått ett rosa skimmer. Långholmen, restaurangerna, gatorna, allting! Fast jag skulle nog till och med kunna gilla Öfvre Östermalm med dessa förutsättningar...

13:54, 12 February 2016

Elisabeth : Jag är den enda i Sverige som inte romantiserar fotbolls-VM 94 för jag är den enda som minns Sveriges semifinal mot Brasilien. Brassaras målis Taffarel hade kunnat lagt sig och solat på planen eller helt sonika stämplat ut och gått på lunch för Sverige var aldrig över på brassarnas planhalva. Bedrövlig svensk insats.

13:56, 12 February 2016

Aleksandra: OS finalen i ishockey, Lillrhammar... Romantiseringen av Foppas straffavgörande. Skulle givits mer cred till Magnus Sigge Svensson som kvitterade i slutet av matchen vilket gjorde att matchen gick till förlängning och sedan till den berömda frimärksstraffen��

13:56, 12 February 2016

Per Tistrand: Med en tvist i kärlekens tecken, Handlar om en älskad vovve som heter Lassie . Srevs om , filmades . MEN som i sig själv också VAR en Roman-Tik !! Den du !!!

14:09, 12 February 2016

MarikaiP4: Rekordung medlem i smyglyssningspanelen: Charles, 8 mån! https://t.co/6SmVEOyJuE

14:14, 12 February 2016

Cecilia Djurberg: Tack för alla romantiska bekännelser - vi hörs igen nästa vecka i P4
/Cecilia, publikredaktör

14:58, 12 February 2016

Relaterat

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".