FOTO: Lars Pehrson/SvD/SCANPIX
KONST & LITTERATUR

Lars Lerin som liten konstnär

Lars Lerin är en av våra mest uppmärksammade och uppskattade akvarellmålare, känd inte minst för sin förmåga att skänka ett magiskt skimmer åt mycket vanliga hyreslängor i exempelvis värmländska Munkfors, där Lars Lerin föddes 1954.
   Men det är också en konstnär som skriver mycket, och han har under åren gett ut en lång rad böcker. Nu kommer hans självbiografiska En liten konstnär, om barn och ungdomstiden i Värmland.

I text har Lars Lerin en nästan förfärande förmåga att gå rakt på sak. Och det gör han i sina berättelser från HSB-längornas och egnahemsområdenas Munkfors. Alla som sett eller hört Lars Lerin berätta om sina sammanbrott och katastrofer kanske här väntar sig ett helvete under ytan, men det är inte riktigt ett sådant raster på historien han vill lägga.

Visst flödar den språkliga energin lika hänsynslöst när han beskriver sig själv som sina släktingars tillkortakommanden. Men även Lars Lerins barndomsminnen kan ses med viss förmildrande distans.
   Det är också på distans han håller sina illustrationer. Han har helt enkelt målat av bilderna i familjens fotoalbum, och låtit akvarelltekniken följa bildernas utseende så att säga, i stället för detaljerna. Det blir bilder av det avbildade livet, men också av minnen som håller på att blekna bort i takt med tiden.

Alla vi som likt konstnären själv är någonstans mitt i livet har likadana fotoalbum i våra föräldrahem, fulla av människor som dricker kaffe i trädgårdsstolar, invid prunkande sommargrönska och välhållna husfasader, eller så är det vinter och dags för skidutflykt, eller släktsammankomst i finrummet.
   Dom formar en parad av emblem för det moderna projektet, där riktlinjerna för hur livet ska levas fortfarande är tydliga. Man ska äta upp maten på tallriken, tänka på dom svältande barnen i Afrika och bocka när man hälsar.

Men Lars Lerin blir rätt snart klar över att dom riktlinjerna inte kommer att hålla i hans fall. Även om han kör omkring på sin moppe och spelar fotboll som alla andra, så är hans homosexualitet en helt omöjlig faktor i omgivningen.
   Föräldrarnas omtanke och kärlek är stark men förkvävande, och han "ger ofta mamma anledning att gråta”. Ändå andas den här boken försoning, kanske för att han tidigt betraktades som just en liten konstnär och helt tydligt uppmuntrades att ta steget. Och förstås – att han på sista sidan till slut finner kärleken.

Karsten Thurfjell, SR Kulturnytt
karsten.thurfjell@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista