Inte framtidens väg på Östasiatiska

Östasiatiska museet i Stockholm har länge satsat ganska hårt på att tvätta bort stämpeln som ett dammigt museum för antika fragment från Kina. Man har visat manga, tatueringar, jeans och samtidskonst bland annat - och publiken har följaktligen blivit både större och yngre. Nu visas ung samtidskonst från Japan under rubriken ”Passage to the future” alla är inte riktigt med på noterna.

Nej, och det har inte i första hand med själva utställningen att göra, utan med vem som gjort den. För det är inte Östasiatiska museet, om nån trodde det. Utan The Japan Foundation, en japansk motsvarighet till Svenska Institutet ungefär. Japanska ambassaden i Stockholm har också hjälp till på ett hörn. Kort sagt: den sortens organ som finns till för att främja sitt lands image och intressen i utlandet. Det är dom som har gjort den. Östasiatiska står bara för lokalen.

Så vad är det egentligen jag tittar på här? Japansk samtidskonst, eller reklam för Japan? ”Passage to the future” är en ganska läcker, färggrann historia. Tag till exempel Tetsuya Nakamuras knallröda skulptur ”Lightning” – Blixten. Den ser ut som nån sorts supermodern farkost som verkar kunna röra sig i åtminstone ljudets hastighet. Men den är helt och hållet handgjord, enligt gamla japanska hantverkstraditioner. Den här slagkraftiga mixen av tradition och modernitet återkommer i nästan varenda verk - och stryks noggrant under i presentationen av dem. Det är storartad profilering av varumärket Japan. Reklam, på ett skattefinansierat museum.  Om Östasiatiska saknar pengar eller kompetens för att göra egna utställningar med samtida konst bör dom skaffa sig det. Eller avstå.

Mårten Arndtzén

marten.arndtzen@sr.se

 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".