Stark film om franska soldater

”Infödda soldater” eller ”afrikanska armén” kallades de soldater från de franska kolonierna i Afrika som stred i den franska armén - först i erövringen av Alger på 1800-talet och senare också i första och andra världskriget. Om de som stred mot tyskarna i Italien och Frankrike handlar Rachid Boucharebs film ”Infödd soldat”, där vi får följa en grupp soldater, och där skådespelarna, Jamel Debbouze, Samy Nacéri, Roschdy Zem, Sami Bouajila och Bernard Blancan tillsammans vann priset för Bästa manliga skådespelare vid filmfestivalen i Cannes 2006. Maria Edström har sett ”Infödd soldat”.

”Vi måste rädda Frankrike, vårt moderland från tyskarna” – värvaren springer i gränderna någonstans i Algeriet 1943 och värvar soldater och den blyge Said trotsar sin mor och följer med. Rachid Boucharebs film börjar pang på – och fortsätter berätta i tydliga tablåer om denna grupp ”infödda soldater”som leds av serganten Martinez, en senig man med misstänksamhet som sitt stående ansiktsuttryck. Det hela är på ett plan som vilken välgjord och spännande krigsfilm som helst, soldaterna kämpar i slag efter slag, gruppen svetsas samman och vi i publiken följer dem, hejar på dem och identifierar oss med dem - Said blir sergeant Martinez hjälpreda, en roll som passar denne godhjärtade mammas pojke utmärkt, Yassir tyr sig till sin kompis, Messaoud blir kär i en fransyska och är mycket upptagen av varför hon inte skriver och Abdelkadar är den givne ledaren som blivit kapten på nolltid om han bara varit vit fransman.

För det ovanliga med filmen är ju att det handlar om arabiska och muslimska soldater som slåss mot nazismen men som hela tiden får kämpa mot fördomar och diskriminering i sin egen armé. Som tex på båtresan från Nordafrika så får inte de infödda färska tomater utan de är reserverade för fransmännen.

Och snart börjar även vi se med våra hjältars ögon, i ett av filmens starkaste partier, när truppen försvarar en liten gyttjig by i Alsace, så känner vi den fuktiga kylan, känner smaken av den vattniga soppan, betraktar de inramade tavlorna av nakna kvinnor och släktporträtt sida vid sida, och försöker kommunicera med de fnasigt ljushyllta infödningarna, barn, kvinnor och gamla i basker och kofta. Kort sagt lyckas Bouchareb med sin märkligt ömsinta krigsfilm att få oss att se med den ”andres” blick.

Och vem är ”den andre” egentligen, är det sergeant Martinez, fransman i kolonierna som efter kriget bara vill hem till Algeriet och som har ett fotografi i fickan som får Said att pröva att tala arabiska med honom? Eller är det Abdelkadar som vi får följa in i nutiden, en hjälte från kriget som bor ensam i ett litet hyresrum med handfat och kokplatta i det Frankrike som han alltid betraktat som sitt.    

Maria Edström

maria.edstrom@sr.se

P.S. Filmen ”Infödd soldat” kan också ses som en appel för att de infödda soldaterna ska få sina krigspensioner som frystes när Nordafrikas kolonier blev självständiga. Frågan är ännu inte löst, trots att Frankrikes president säja ha gråtit efter att ha sett filmen.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".