Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Scorseses nya "The Departed"

Publicerat fredag 12 januari 2007 kl 11.00

Martin Scorseses nya film ”The Departed” som har svensk premiär idag. Men på sätt och vis är den inte så ny. Scorsese har som många av sina kollegor vänt sig österut för inspiration och The Departed är en remake av den mycket framgångsrika Hong Kong-thrillern Infernal Affairs, från 2002 - William Monahan har anpassat manuset till amerikanska förhållanden.

Måns Hirschfeldt har sett. 

Martin Scorsese vet att sätta tonen och med alla tiders mest oroväckande rockintro börjar ”The Departed”: Rolling Stones svajigt ringande ”Gimme Shelter” ackompangerar Jack Nicholsons entré, och då gäller skydda sig den som kan på Bostons gator, och dra efter andan i biosalongen. På pappret kan låta lite fantasilöst: att göra om en det senaste årens mest minituöst genomförda Hong Kongfilmer, men redan i inledningen är det som om Scorsese riktar sig direkt till skeptikerna och säger: det här är min film nu.

Matt Damon spelar Sullivan, utbildad till polis men uppfostrad till tjuv. Han är gangsterbossen Costellos infiltratör i polishuset. En teflonhal streber och en charmör det behövs. Sullivans motsvarighet är Leonardo di Caprios Costigan, som utslängd från polishögskolan ändå fått en andra chans av polischefen Queegan Han går ”undercover” och lurar till sig, just det, gangsterbossen Costellos förtroende. Gradvis blir Sullivan och Costigan medvetna om varandras existens, men i takt med att den spegelbilden klarnar blir de själva också allt otydligare efter år av lögner och dubbeliv.

Det en berättelse som står på klassisk grund, en förväxlingtragedi skulle det kanske kunna kallas, så skickligt konstruerad att den tål en omtolkning. Scorsese understryker det oedipala i historien - hur Sullivan och Costigan inte kan bli sig själva i skuggan av ställföreträdande fäder. Och psykoanalytikern som både blir kära i har förstås ett hopplöst jobb. Enligt Freud är irländarna det enda folk som oemottagligt för psykoanalys.

Matt Damon fulländar det han lärde sig i ”The Talented Mr Ripley” - att spela ett skal. Och Leonardo Di Caprio har det där säregna darret i sin ljusa röst, det själver som nåt är på väg att spricka. Jack Nicholsons Costello, i leopardslips, är den som kunde själpt det hela, ständigt på väg mot överspel, men han håller tillbaka och liksom pyser mer än han pratar. Och Martin Scorsese kniper ihop på ett annat sätt än i sina två senaste mer fladdriga filmer ”Gangs of New York” och ”The Aviator”, som liksom var storverk i förhand men aldrig verkligheten.

”The Departeds” styrka kommer mer infrån, berättelsens trasslighet håller ihop den, dialogen studsar och dunkar som ett skenade flipperspel och kameran gillar att smyga upp nacken på folk, som om det alltid fanns nån där bakom ryggen. Och även Scorsese skriver in en moral som ”Infernal Affairs” höll sig för god för, så gör han det med en storartad övertygelse som är hans egen. Och det gör ”The Departed” till en påträngande bra film.

                                                      Måns Hirschfeldt

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".