Reaktionära anteckningar, magnifikt spelade

På söndag (25/2) går oscarsgalan av stapeln, och två av aktriserna i startfältet är nominerade för sina roller i ”Notes on a scandal”, baserad på Zoë Hellers bookerniminerade roman ”Anteckningar om en skandal”, utgiven på svenska 2003.
  Gunnar Bolin har sett skådespeleri i oscarsklass.

Dench och Blanchett är först som två solister på en jazzkonsert som till ett tajt komp avlöser varandra, den ena, Judi Dench, med en slipad nästan vass ekvilibrism och en kantig gång, Cate Blanchett däremot eterisk med vaggande huvud lätt slutna ögon och vajande långa armar, det känns som om hennes spel snarare bygger på inspiration än hårt studerande.
  Så möts båda och spelstilarna går in i varandra och de blir sina roller, det är naturligtvis lika hårt arbete bakom bådas tolkningarna och det är helt magnifikt.
  Notes on a scandal berättar om längtan hos två kvinnor, den snart pensionsfärdiga lärarinnan Barbara och så den, så där 35-åriga Sheba även hon lärare fast helt ny i gemet.
  På den slitna skolan där arbetsklassens barn går ”för att sedan bli hårfrisörskor och butiksbiträden” som Barbara kallt konstaterar, där möts de två, den gamla flärdlösa Barbara från enkla förhållanden och den flärdfulla undersköna Sheba radical chic fullt färdig att göra reklam för vilken hudvårdsprodukt som helst.
  Dramats drivkraft är dels ensamma Barbaras dragning till den yngre kollegan och dels Shebas dragning till en 15 årig elev och så till sist konflikten som de två passionerna rör upp. 
  Patrick Marbers manus är mångfacetterat och långt mer sofistikerat än Zoe Hellers lätt kladdiga romanförlaga. Marber har accentuerat klassmotsättningarna, nyanserat porträttet av 15 årige Conolly, men kanske lagt in en dramaturgisk konflikt för mycket. När Shebas familj efter en lagom stökig chiantivinindränkt söndaglunch lite spontant ska dansa i vardagsrummet och snipiga barabara nervöst vrider sin ådriga händer i soffan då går det ett snäpp för långt i de enkla motsättningarnas estetik.
  Och vad värre är när grundproblemet och dramats själva essens är gamla Barbaras borträngda lesbiska läggning - det är den som gör henne besatt och ond - ja då blir ”Notes on a scandal” rätt otidsenlig för att inte säga reaktionär, och det är synd mitt i den höga ambitionen.

Gunnar Bolin

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista