Majakovskijs liv på svenska

1998 fick Bengt Jangfeldt August-priset för sin bok ”Svenska Vägar till S:t Petersburg”. Jangfeldt är sedan länge en etablerad introduktör, översättare och kännare av rysk litteratur. Jangfeldt har bland annat översatt Joseph Brodsky och Valdimir Majakovskij, den senare som han nu återkommer till i en stor biografi, enligt uppgift den första icke-sovjetiska. Boken heter ”Med livet som insats - berättelsen om Vladimir Majakovskij och hans krets”.

Efter att ha läst Bengt Jangfeldts bok om Majakovskij och hans vänner och ovänner och kärestor och oförsonliga antagonister är det mest bestående intrycket så mycket mer än det man vanligen får av en läsupplevelse av en sällsynt väldisponerad och kunskapsrik bok - det är mer som att bli invigd i ett celebert sällskap, där man aldrig skulle hamna om inte en i själva sällskapet lyfte på dörrklinkan och yttrade det förlösande lösenordet: Varsågod och stig in i det sovjetiska 20-talet.

Och kretsen kring Vladimir Majakovskij gick inte av för hackor. Osip och Lili Brik, Majakovskijs egen äktenskapskartell. Roman Jakobson, Viktor Szjklovskij, Kandinskij, Chlebnikov, Lunatjarskij, Alexander Rodtjenko, Boris Pasternak, och i en lite vidare cirkel: Meyerhold, Eisenstein, Chagall, Sjostakovitj, Maxim Gorkij.

Och visserligen är det Majakovskij som den kronologiska livsberättelsen stän-digt återkommer till, och det är bara hans långa och korta, storvulna och kärleksfulla dikter som citeras, men det är i minst lika hög grad berättelsen om hur det frimodiga och promiskuösa konstnärslivet levdes bara ett eller ett par tuppfjät från den alltid tickande politiken som till slut framstår som den stora behåll-ningen av Bengt Jangfeldts sorgfälliga återgivning av de ryckiga, kraftfulla, envisa och oundvikliga stegen från poesins och poeternas uppgång vid februari-revolutionen 1917 till poeten M:s självmord 1930.

Jangfeldts sätt att berätta denna kollektiva historia om än med en aldrig helt bortglömd 1 meter och 90 centimeter hög och högröstad centralpunkt kan inte undgå att stundtals bli en smula spretig. Som när vi för ett 10-tal sidor lämnar äktenskapskartellet Brik-Majakovskij för att följa lillasyster Elsas färd med mor till Paris för äktenskap med fransk officer André Triolet, för vidare befordran till Tahiti och vidlyftiga plantageplaner, över kapsejsat äktenskap tillbaka till Paris och illa betalt jobb och småningom - framme vid 1928 - lyckad krock med Louis Aragon och dubiöst införlivad med den sovjettrogna delen av den franska littera-turhistorien som Aragons lilla Elsa.

För mycket sagt om Elsa - nja - men samtidigt en spretighet som otvivelak-tigt dubblerar historien. Livets hårda trivialiteter irriterande insprängda i den intellektuella mödan att åstadkomma en proletär politik och en frihetlig konst. På samma gång.

Och den starkaste förundran som denna växande insikt består sin läsare med är kanske den här: Att denna så frihjulande och från gängse moraltraditioner och levnadsmönster befriade tillvaro och arbetsgemenskap åtminstone genom hela det sovjetiska 20-talet kunde finna utrymme i ett historiskt sammanhang där en allt brutalare och bokstavligt livsfarlig politik så tidigt började sticka upp sitt fula tryne.

0ch stackars Majakovskij själv. Först tar han livet av sig, och sedan kanoniseras han ihjäl av Stalin fem år senare. Och ändå har han överlevt.

Göran Sommardal

goran.sommardal@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".