Ett Strindbergscollage

Det är mycket Strindberg just nu i Stockholm. Dramaten och Stadsteatern spelar ”Ett drömspel”. På Strindbergs Intima Teater kan man se ”Ett textfragment” som var en förstudie till just Ett drömspel. Regissören Wilhelm Carlsson har bearbetat och lagt till, både ur ”Pelikanen” och ur ”En blå bok”.

Ett Strindbergscollage tänker ni kanske – hu! Ja på Intima Teatern får vi möta den gode August eller snarare hans texter huller om buller, det handlar om liv och död, om för löskokta ägg, om livet som pjäs eller pjäsen som liv, om kalla kakelugnar och vattniga soppor, det är det Strindbergska livet och kivet! Men regissören Wilhelm Carlsson har tråcklat ihop allt så fint utan att sömmarna syns och två anonyma roller bär upp denna välskräddade bearbetning. ”Han” spelas ilsket och ömsint av Anders Ahlbom Rosendahl, ”Hon” moget och ungt av Nadja Mirmiran, och de går ut och in i roller och texter, i det vita kubiska scenrummet signerat Lars Östbergh, där det mitt på scenen står en vit rektangulär kub - en likkista, en säng, en vagga.  Och i denna nästan arktiskt arkaiska miljö rör sig Strindbergs röst från dagskrönikörens träffsäkra gnäll över vardagslivets alla små ohyggligheter runt förra sekelskiftet till den kommande drömspelsförfattarens försoningslängtan. Ja så försonad som en ettrig terrier skulle kunna vara – Strindberg är så argsint och så jobbig och så komisk och inte tillnärmelsevis så klok som han tror. Men han skriver på ett, ja efter 100 år, så in i Norden levande språk i denna föreställning som, ja just det, handlar om döden.

Maria Edström

maria.edstrom@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista