Presidenten är mördad!

Vid ett kaotiskt partikonvent i Chicago, i oktober 2007 mördas USA:s president, George W Bush.
  Det är utgångspunkten för Gabriel Ranges film ”Death of a President”, som har svensk premiär idag. Filmen marknadsförs som thriller snedstreck drama, men har också kallats för ”mockumentary” - eftersom den använder sig av dokumentärfilmens dramaturgi, den låtsas vara dokumentär.
  Men får man verkligen göra så? ”Death of a President” har både vunnit priser och väckt anstöt.

Det börjar med kravaller i Chicago. Unga, arga demonstranter och aktivister vars Bush-hat är så starkt att det nästan tränger igenom limousinens pansarglas, som Elenor Drake – presidentens spökskrivare beskriver det.
  Med välmodulerad stämma, i pärlor och cashmere är Becky Ann Baker en av alla skådespelare som mycket trovärdigt spelar alla dessa ”dokumentära” roller, utan att karikera eller spela fram filmen budskap. Och den strategin är ett måste, för här är vi fjärran från Michael Moores eller Morgan Spurlocks teatraliska och tendentiösa utspel, här måste det paradoxalt nog finnas en övertygande känsla av ”verklighet” eftersom ”Death of a president” är en spelfilm.
  Regissören Gabriel Range berättar mycket skickligt, metodiskt och sakligt om denna dramatiska händelse och dess efterverkningar. Intervjuer, klipp från övervakningskameror, TV-bilder varvas med liknande autentiska bilder.
  Det är verkligen som en mycket välgjord seriös dokumentär. Men vad man än tycker om en politiker och dennes handel och vandel, att på det här viset fiktivt mörda vederbörande är trots allt, tycker jag, obehagligt. Min undran är om det inte hade gått att berätta det man vill berätta utan att ta till en fullt så spekulativ utgångspunkt, som dessutom för många kanske också får en otäck bismak av självuppfyllande profetia.
  För filmens egentliga ärende är hur rättsapparaten efter the Patriot Act har börjat krackelera, hur tro börjar övertrumfa vetande, och hur demagogi och fördomar fördunklar bedömningen av verkligheten.
  Utan att avslöja för mycket så kommer vreden, mot alla odds, inifrån systemet och inte från hot utanför det, och den rättstekniker som arbetat med fallet och hävdat att den tekniska bevisningen är för svag, tystas och säjer upp sig – ”det här är inte längre vetenskap” som han säjer. Jag kommer att tänka på John Grishams bok ”Den oskyldige mannen” – hans första dokumentära bok om en oskyldig dömd till dödsstraff, där Grisham frilägger liknande rent medeltida tankefigurer om ont och gott, skuld och oskuld inom det amerikanska rättsväsendet.
  Och som också, precis som filmen ”Death of a president” är rätt pessimistisk inför framtiden, vilket på sitt sätt naturligtvis är beklämmande, men måhända välgörande för Amerikas berättelse om sig själv.

Maria Edström

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista