Allt du behöver veta om Hilding Rosenberg

Han kallades både förrymd mentalpatient och nestor, både banbrytare och den svenska musikens grand old man. Ja, förnyelse och tradition var ledorden som följde tonsättaren Hilding Rosenberg.

Nu har Kungliga Musikaliska Akademien och Bokförlaget Atlantis inlett en porträttserie där svenska tonsättare under 1900-talet lyfts fram och den första berättar om Hilding Rosenberg. Han dog 1985, 93 år gammal.

Kulturrredaktionens Per Feltzin har läst Per Olov Bromans biografi.

Det är en tunn, gles bok, med stor tyngd.

Det är verkligen, och på många sätt, helt självklart att inleda en serie om 1900-tals tonsättare med Rosenberg. Han var inte bara musikant, han var moralist, vän med både ord och ton, en lärare för andra samtidigt som han hela långa livet lärde sig själv genom vänskapen med yngre kollegor.

Rosenberg hade ett ideologiskt fundament att stå på, han var inte bara intuitiv utan funderade mycket kring teori och teknik. Och han kunde berätta om det.

Bromans bok är alltså ett försök att introducera en tonsättares verk för en publik som inte vanligtvis är så van vid musikaliska spörsmål. Man ska kunna läsa den utan förkunskaper, samtidigt som den också ska ge den något mer initierade en behållning. Jag tycker verkligen att han lyckats.

Boken följer Rosenbergs liv kronologiskt, men har också tre fördjupande kapitel, som bryter upp tidslinjen. De heter Traditionen, Budskapet och Hantverket.

Och det är där, i pendelsvängningen mellan tidsaxeln och teorierna som boken handlar om mer än bara musikerns roll och verksamhet. Rosenberg talar ofta om konstens roll och Broman har valt många citat. Så här skriver Rosenberg själv: ”Kan konsten vara neutral? Kan den isolera sig från sin omvärld och vara till blott för sin egen skull? Kan den säga: Jag är inte människa, jag är konstnär?”

Rosenberg diskuterar med sig och sin samtid - och de här resonerande tankarna har fortfarande giltighet. Ska man följa sin vision, sin sanning utan att tänka på den publikkontakt man som utövare vill ha? Går det att ha ett ’Både och - förhållande’ till konsten och publiken?

Ja, Rosenberg lyckades oftast. Han kunde skapa, om han ville, en Folkhemsmodernism. Han var verksam under den tid då Sveriges Radio var en kulturinstitution ut i fingerspetsarna. När radion var en, ännu mer och på ett helt annat sätt än i dag, en unik konsertsal i folks hemmiljö. Och när det fanns ekonomiska förutsättningar för Sveriges Radio att vara, som Rosenberg ofta sa, ’vår tids Medicéer’ och syftade då på den italienska konstmecenatfamiljen de Medici.

Och han samarbetade med den tidens författare - särskilt då Hjalmar Gullberg - i synnerhet i ett verk som Johannes uppenbarelse, skrivet under Andra världskriget, när många länder var ockuperade. Världens undergång sett genom Uppenbarelsebokens, Gullbergs och Rosenbergs ögon.

Trots att han blev kallad mentalpatient i en recension och ofta utsattes för hård kritik av många, fortsatte han sitt arbete med att utifrån traditionen skapa förnyelse. Lyssna på mästarna, lär av dem, men gör inte samma musik än gång, utveckla, sa han. Lär dig hantverket, tekniken. Gång på gång hävdar han melodins betydelse - med melodi åstadkommer du rörelse. Och med tiden blev han allt mer ledande.

Broman har skrivit en rik bok som talar på ett fattligt sätt om musiken som, likafullt, kräver ett allvar av oss lyssnare. Den hänvisar till CD-skivor man kan hitta i handeln. Den liknar på många sätt en riktigt bra utställningskatalog till ett omfattande konstnärskap, en bok som sammanfattar ett konstnärskap. För den som sedan vill gå vidare finns Rosenbergs självbiografi Toner från min örtagård på närmaste bibliotek. Eller bara musiken.

Per Feltzin

per.feltzin@sr.se 

Musiken i recensionen är, förstås, av Hilding Rosenberg och då först fanfarer ur operan Marionetter (från 1939), sedan körmusik ur Johannes uppenbarelse (från 1940) och sist ur danssviten Orfeus i sta’n (från 1938). Den första dirigerad av Sixten Ehrling och de sista av Rosenberg själv. 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".