Närvarande debut av Matar

Hisham Matars debutroman ”Ingen i världen” var en av de sex nominerade till det prestigefulla Bookerpriset.

Matar är född 1970 i New York där hans far arbetade inom FN. Under uppväxten bodde han däremot i Libyen, Egypten och är nu bosatt i London.

”Ingen i världen” är en barndomsskildring (översatt av Marianne Öjerskog) som Per Feltzin har läst.

En nioårig pojke och hans mor - de lever i ett hus på en liten gata som heter Mullbärsgatan. Pojkens pappa arbetar med något som gör att han stundtals är utomlands och kommer hem med små gåvor. Mamman går till bagaren och får hemlig medicin under bordet. På gatan finns några vänner som pojken leker med. Eller så går han upp på taket och funderar - funderar, men får inte ihop det han ser.

Det är så mycket som en nioåring inte riktigt vet om världen och sina föräldrar och det här är en sådan berättelse, om hur världen långsamt blir förståelig, i alla fall nästan.

Det är skrivet på en prosa som är detaljerad utan att bli tungfotad.

Men det som gör den extra intressant är att det utspelar sig i Libyen under slutet av 70-talet. Qadhdhafi/Kaddafi och hans revolutionskommittéer började verka just då. Med angiveri, säkerhetspoliser och rättegångar som ledde till avrättningar eller långa fängelsestraff.

Plötsligt får vi insyn i hur det var där, då - i ett av världens mest avskärmade länder. Och just genom att vi ser allt ur en nioårings perspektiv har vi kvar den där osäkerheten - är det verkligen så här, fungerar det på det här viset, vart leder det här förflugna ordet oss?

Dessutom vet vi hur en nioåring kan förhålla sig till sanning. Utan att förstå vidden av arga utbrott och gömda subversiva böcker kan en nioåring plötsligt bli tjallare. Vänliga ord från den säkerhetspolis som övervakar huset från en bil, de kan göra den människan till den bästa vännen i en pojkes ögon. En torterad man kan bli förrädare i nioåringens värld eftersom mannen inte kan prata eller visa sig, inte förklara sig.

Det totalitära samhällets mekanismer visar sig, men inte på bekostnad av kärnan i berättelsen. Den om en pojke och hans mamma som blev bortgift mot sin vilja och därför har en tudelad syn på sin son. Han är både glädjen i hennes liv och den stora bojan runt hennes fötter.

Och till det berättelsen om pappan som har ett eget, hemligt liv - en pappa som sviker, som konkurrerar med pojken om mammans uppmärksamhet men som också är den stora förebilden.

Allt det här i en ständigt närvarande värme. Vidöppna fönster, svalkande lakan och sand överallt.

Per Feltzin

per.feltzin@sr.se