Tidningen Macho söker sin form

Först kom tidningen Gringo, sedan kulturfestivalen Hoodsfred och föreläsningsföretaget Zebra. Och nu är det dags för tidning två från samma företag

Och i Kulturnytts lilla koll av aktuella tidningar har turen kommit till just Macho, som den nya tidningen heter, snygg och säljande, tryckt på tjockt papper, med svenska top-modelvinnaren Freja Kjellberg på omslaget.

I ledaren skriver machoredaktionen att tidningen varken är radikal- queer eller antifeministisk, utan allt på en gång.

Ett så brett anslag riskerar förstås att utmynna i en total identitetslöshet.

Och i fallet Macho, verkar det ju faktiskt vara så himla mycket svårare att vara feminist än att vara blatte.

För systertidningen Gringo hade på sätt och vis en ganska tacksam uppgift, det var i stort sett obruten mark för deras del, när de gav sig på så pass infekterade ämnen som svenskhet, integration och miljonprogram - ämnen som är omgärdade av ängslighet, ett visst mått av negativ politiskt korrekthet, och lite dubbelmoral. Men genom att vara extremt tydliga, störiga och kaxiga gick Gringo rakt igenom mediebruset.

Macho har däremot aldrig riktigt hittat sin form. Det har blivit lite kvällstidningssnuttigt, lite för nära det som gjorts tidigare inom feministgenren, men utan att riktigt ha kontakt med historien.

Som i det här första magasinsnumret, där det stora reportaget handlar om retuschering av modebilder, där man bland annat intervjuar Bingo Rimer, det känns kanske lite....gjort.

Och ett reportage där man pratar med folk från ungdomssubkulturer som indiekidsen och brats ur ett genusperspektiv känns mest som om det bekräftar alla ens fördomar. Som att det inte finns några lesbiska brats, och att fältbiologer badar nakna utan att sexualisera varandra.

Sådär tänker jag fram till tidningens allra sista del, som heter privat, för där blir det plötsligt intressant. Redaktionen har delat upp ämnen som mode, text och familj mellan sig, och på sina egna personliga sidor tar man plötsligt plats, vågar ta ut svängarna, och satsar mer av sig själva.

Kanske är jag bloggskadad i min förtjusning över listningar över de senaste googlingarna och besökta sajterna, men här finns det, för första gången, en potential. Det personliga är politiskt hette det ju redan för länge sedan inom feminismen. Det receptet funkar för feministiskt tidningsmakeri också.

Roger Wilson

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".