Specialeffektsorgie i Transformers

80-talsleksakerna Transformers är tillbaka, nu som påkostad blockbusterbjässe producerad av Steven Spielberg och regisserad av Michael Bay.

Efter filmer som The Rock, Armageddon och Pearl Harbor så har regissören Michael Bay äntligen kommit fram till att han borde sluta göra barnfilmer för vuxna, och våga satsa direkt på kidsen istället.

Filmen Transformers bygger på en gammal leksak från mitten av åttiotalet. Som föreställde varelser från yttre rymden som ena sekunden var gigantiska robotar, och som i nästa stund förvandlade sig till en bil.

Mycket krut har lagts på tekniken i den här filmen, men vem orkar längre bli fascinerad av specialeffekter. Nej, mitt i all den här teknikonanin är det istället relationen mellan tonårskillen i huvudrollen och hans bisarra föräldrar som räddar filmen.

Tänk att en produktion där folk har suttit och kämpat i månader med bildlösningar för hur man gör en lastbil till en jätterobot på ett snyggt sätt, att hela den filmen stjäls av en tjatig morsa. Eller framstår hon bara som så mycket mer levande och rolig för att hon omges av stela pratande monster i krom och metall?

Fast mest får filmen mig att fundera över hur en film där det är bilar som räddar världen, hänger ihop med det ökade miljömedvetandet kring klimatförändringarna? Eller är hela filmen bara en produkt av smygsponsring från bilindustrilobbyn?

Roger Wilson

roger.wilson@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".