Porizkovas Modellsommar är elakt aktuell

Hon kom till Sverige som litet barn, som politisk flykting från Tjeckoslovakien på 60-talet. Under skoltiden ansågs hon ful och hånades både för sitt ursprung och sitt utseende. Men allt kom att ändras när hon i tonåren blev upptäckt av en modellagentur och via Paris så småningom hamnade i New York. Förutom en modellkarriär i det absoluta toppskiktet har hon också varit med i några filmer samt skrivit en barnbok. Och nu debuterar hon som romanförfattare.

Modellsommar heter boken, Paulina Porizkova heter modellen och författaren, och Anneli Dufva har läst den:

15 år. Flickan i boken, hon heter Irina och hon är bara 15 år när hon skickas iväg på ett flyg till Paris för att under en sommar pröva sina vingar som modell. 15 år. Jag får lov att upprepa det för mig själv några gånger under läsningen, och börjar vid ett läge nästan misstänka att jag missat någonting, att det i själva verket gått några år, att hon blivit äldre. Men nej, så är det inte. En enda sommar handlar det om, och den fula ankungen, oskulden från Skåne, med sträng uppfostran i kappsäcken, hon hinner under den tiden både avverka ett antal män, ett antal droger och drycker,vara med om ett dödsfall, flytta flera gånger, nå framgång och till sist också bli gravid...

Men ändå är det ingen eländesskildring – inte alls –  läsaren får själv stå för det storögda inför modellvärldens både smutsiga och barnsliga strategier. Paulina Porizkova är alltför driven som berättare för att moralisera eller höja på ögonbrynen. Hon serverar och det slinker ner, vällagat och välkomponerat. Och hennes iakttagelser får bara större skärpa av att hon faktiskt gillar den där världen, med alla dess hårda kanter och vassa armbågar. Svek, skitprat och avundsjuka är lika självklara beståndsdelar som kroppsfixering och kort minne, men det är spännande också – nytt, löftesrikt och spännande.

Och mer än någonting handlar det kanske om just det. Om ungdomen, och det tillstånd som är början, hela världen ett öppet fält att beträda. Att sen den förnedring modellyrket bär med sig inte skulle vara möjlig om inte modellerna vore så himla unga, det konstateras i boken, men mer som ett faktum, än något att försöka rå på. Om de vore kvinnor, och inte flickor, som någon säger, då skulle de aldrig låta sig behandlas på det sätt de gör. En kommentar som förstås sår en undran både över varför flickor ska behöva stå ut med att talas om i tredje person, med förakt, som om de vore ting, OCH – hur de i så fall blir sen, som vuxna kvinnor, när de en gång blivit präglade av att stå tysta inför den där cyniskt värderande blicken.

Paulina Porizkova dansade längre än en sommar – hennes skönhet klarade blickarna och låg rätt i tiden och hennes psyke klarade branschens sjuka krav. Och Modellsommar blir en sorts utvecklingsroman i koncentrat, elakt aktuell.

Anneli Dufva

anneli.dufva@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".