Frågor utan ansats i Molières Tartuffe

Vi ska till Träteatern i Helsingland där Molières komedi Tartuffe har haft premiär. Historien om den religiöse hycklaren Tartuffe som charmar husets herre och driver dom andra familjmedlemmarna till vansinne får ett glatt mottagande av järvsö publiken. Veteranen Olle Törnqvist gör regidebut på träteatern och översättning av Hasse Alfredsson.

Han har visat mig världen, säger Orgon ömt om sin nya bekantskap Tartuffe. Tartuffe, den gråklädde, fromme asketen, som bär sin högtstående moral i värsta uppfordrande stil. Och borgaren Orgon, som lever i en värld av lättsinne och maktspel. När Tartuffe kommer in i hans liv liknar det känslomässig befrielse. Men Orgons misstänksamma familjemedlemmar blir förstås inte lika förtjusta, dom inser rätt snart att Tartuffe är ute efter deras rikedomar.

Att tala Orgon tillrätta hjälper knappast. Han är alldeles yr och när han kommer hem och sparkar av sig stövlarna vill han inte höra hur nån annan i familjen har haft det under dagen, bara Tartuffe. Vore världen annorlunda skulle Orgons känslor kallas något annat, men nu är inte Tartuffe känd för att vara en bögpjäs. Och så långt går det att Orgon vill ge sin nye vän alla tänkbara presenter.

Men det är inte Orgons dotter Tartuffe vill ha, det är hans fru Elmire. Bakom Orgons rygg försöker Tartuffe förföra Elmire. Och rätt snart har Orgon skrivit över hela sin förmögenhet på Tartuffe, och familjens mardröm är ett faktum.

Vad är det för sidor av människan som Tartuffe ska spegla? Vad är det evigt aktuella med ett franskt 1600-talsdrama som lika gärna kan funka i Hälsingland 350 år senare? Att människan är både god och ond? Att vi alla är lika krassa när det väl kommer till kritan?

Många frågor dyker upp i det komiska dramat, och det är bra för det känns som att det finns nåt allvar i det. Men det görs inte riktigt nån  till att ta en riktning med dom frågorna, och det känns som att det inte främst har att göra med att det ska vara lättsamt sommarhärligt utan mer som en brist i genomarbetningen. Energin, musiken och den fina gestaltningen förlorar på det abrupta slutet som ter sig väl enkelt.

Lawen Mohtadi

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".