Förtrogen biografi om Benedictsson

Det har kommit ett antal biografier över svenska kvinnliga författare under våren. Ni har tidigare kunnat höra om Monica Lauritzens biografi över Emilie Flygare Carlén och Carina Burmans över Klara Johanson här i Kulturnytt.

Och även Victoria Benedictsson har nu fått sin volym. Det är litteraturforskaren, professor Birgitta Holm som skrivit om Benedictsson, som föddes 1850 och tog sitt liv 1888 och som författare skrev under pseudonymen Ernst Ahlgren. Mest känd är hon för romanerna Pengar och Fru Marianne. Anneli Dufva har läst.

På sidan 167 i sin bok frågar sig Birgitta Holm om inte Fru Marianne egentligen är framåtblickande, en roman ”för den ensamma bowlarens tjugohundratal”. Istället för att läsa den som en konservativ äktenskapsroman, skulle man kunna se den som ett försvarstal för den förnuftsbaserade samvaron – den som i vår skilsmässopräglade och individualistiska tid inte litar till den (alltid!) övergående förälskelsen, utan istället börjat uppvärdera sådant som respekt och arbetsgemenskap.

Och jag funderar, i detta år 2007, när 1880-talets moderna genombrott och sedlighetsdebatt blir aktuella på nytt, när dramatiker som Alfhild Agrell och Ann Charlotte Leffler under det kommande spelåret sätts upp av flera teatrar samtidigt, när Klara Johansson och Emilie Flygare Carlén fått de intelligenta biografier de för länge sedan förtjänat – jag funderar vad det är i vår tid, som gör att just det förra sekelskiftet nu kräver sin plats. Att det måste ha med frihetsbegreppet att göra, det vågar jag säga. Då handlade kvinnlig frihet om rätten till utbildning, men också om rätten till kroppen. Sanning, sundhet, naturlighet var ledord som skulle släppa kvinnan loss ur korsetten, ge henne ökad rörelsefrihet.

Idédebatten präglade konsten vid den tiden – könsrollerna, äktenskapet och sexualiteten var laddade ämnen – ämnen på modet. Men var är kvinnans frihet nu? Vart är den på väg när så många så villigt accepterar nya korsetter i form av skeva och direkt livsförnekande kroppsideal? När sexualiteten blivit offentlig egendom. Det är värt att fundera kring, och det är just det Birgitta Holm gör, i sin fria, associativa och livliga bok. Att hon umgåtts länge med Victoria Bendictsson, det märks. Hon är så förtrogen med materialet att man som läsare bara måste forsa med i hennes flöde. Hennes kunskap är bred och djup och hennes hållning är öppen. ”Ett på en gång trumpet och hjärtligt ord” det skriver Benedictsson om Strindbergs Giftasnoveller. Holm i sin tur väljer att se det som ett stilideal för Benedictsson som författare. En innerlighet som aldrig får bli inställsam. Och jag tror att Benedictsson skulle tyckt om Holms fria förtrogenhet med tidsandan, både då och nu.

Anneli Dufva

anneli.dufva@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".