Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Efter männen - ny fransk roman om svårigheten att veta vem man är

Publicerat torsdag 9 augusti 2007 kl 07.53

Den franska författaren Nina Bouraoui med en algerisk pappa och en fransk mamma, tillbringade barndomen i Algeriet och tonårstiden med sin mamma i Paris. Inte mindre än sex av hennes romaner finns på svenska. Från debuten om en instängd muslimsk flickas våldsamma och blodiga uppror mot familjen och traditionen, till den självrannsakande ”Mina onda tankar”, som kom i vintras, där hon bl.a. berättar om sina lesbiska kärleksförhållanden. För den fick Nina Bouraoui det eftertraktade Renaudot-priset och säkrade sin ställning bland de betydande yngre författarna i Frankrike.

I sommar kom en ny bok i Frankrike ”Avant les hommes” eller ”Efter männen”.

I sin självbiografiska roman Pojkflickan ställde sej Nina för ett par år sen med bultande uppriktighet dom frågor som plågat henne sen barndomen:

Är jag fransyska eller algeriska? Är jag flicka eller pojke?

I den likaledes självbiografiska  Mina onda tankar,  fördjupade hon problematiken. En problematik hon faktiskt börjat sitt författarskap med att klä i fiktionens förklädnad: dom dubbla rötterna, homosexualiteten och en flytande könsidentitet.

Det var därför med stor förväntan jag öppnade hennes nya bok, Avants les hommes, före männen. Vart var hon nu på väg? Efter en första genomläsning var jag besviken: Var det inte mer? Har jag inte läst det här förut av Nina Bouraoui?

Sen läser jag en gång till och tänker på det hon sagt under en av mina intervjuer med henne: ” Jag vill skriva transparant, så att det inte finns någon hinna mellan fakta och fiktion.” Ja, att hon skrev som vore det verkligheten hon beskrev, var ju inte så konstigt, när hon skrev öppet självbiografiskt, men i den här boken? Här handlar det ju inte om henne…eller? Här är det en ung tonårspojke Jeremie, som berättar sin historia i jagform. På en sensuell och poetisk prosa, där romantisk längtan blandas med frätande samtidssyra.

Ingredienserna känner man igen: den där tonårsperioden mitt emellan barndom och vuxenliv, det vaknande begäret, känslan av ensamhet och utanförskap, längtan efter kärlek och bekräftelse. Jeremie lever ensam med sin frånskilda mamma, en flygvärdinna som bokstavligen lever i andra rymder. Jeremie är homosexuell. Olyckligt förälskad i Sami, spanar han in dom vuxna männens skönhet. När verkligheten blir för outhärdlig tänder han på med knark.

Jeremies berättelse har samma drag av intim självbiografi, av transparans som Bouraouis senare romaner. Kan man då tala om en alternativ självbiografi? Hade det här varit Nina Bouraouis egen historia om hon varit man? Det slår mig att hon med den här romanen kanske inte enbart velat upphäva den där hinnan mellan fakta och fiktion, utan även mellan könen inom sej…mellan flicka och pojke. Och att låta den franske Jeremie älska Sami från betongförorten, en kille som av namnet att döma har nordafrikanska rötter, innebär det att Nina bouraoui nu börjar acceptera också den algeriska sidan av sitt jag?

Så läst blir hennes nya bok kanske inte en av hennes bästa,men ett intressant steg framåt i utforskandet av den egna kulturella och sexuella identiteten.

Kerstin M Lundberg

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".