Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Dagböcker/fiktion

Publicerat måndag 13 augusti 2007 kl 10.18

När blir en samtidsroman en angelägenhet även utanför kulturvärlden? Finns det ett recept för att nå medial uppmärksamhet?

Förra veckans stora litterära händelse var förstås publiceringen av Maja Lundgrens roman ”Myggor och tigrar”, trots att kritiken var mer enhälligt positiv till Daniel Sjölins ”Världens sista roman”. Men litterär kvalitè är faktiskt ovidkommande för om en bok hamnar i rampljuset eller inte. Inte ens kändiskskap räcker alla gånger, jag menar Daniel Sjölin är trots allt programledare i SVT på bästa sändningstid. Nej, för att en roman ska angå även ledarskribenter och krönikörer måste det finnas ett debattbart ämne att hugga på. Maja Lundgrens bok har två: den så kallade könsmaktsordningen i Stockholms kulturvärld, samt gränsen mellan privat och offentligt. Hon hänger som bekant ut några namngivna svenska författare, av vilka åtminstone en har blivit gramse och som det heter ”rasat” i medierna. Och det var förstås detta namngivande som gjorde boken så uppmärksammad, helt sönderbloggad är inte gränsen mellan privat och offentligt, men mycket till debatt blev det inte, jämfört med när Carina Rydberg gav ut sin hämndskrift ”Den högsta kasten” för tio år sen. Även då nämndes Strindberg som en föregångare i genren, men tonläget var ett annat, många var upprörda över Rydbergs tilltag, och författarens och förlagets moraliska ansvar diskuterades rätt ingående. Detta var innan bloggen och dokusåpan, och somliga trodde fortfarande, inte bara på privatlivets ”helgd”, utan också på fiktionens möjlighet att synliggöra aspekter av verkligheten som den redigerade dagboken inte kan komma åt. Bara en så enkel sak som att befinna sig på två ställen samtidigt, det fixar man inte om man ska vara autentiskt och ”trogen verkligheten”. Nästa gång nån hänger ut nån i en självbiografiskt hållen roman är det stor risk att ingen kommer att reagera. Då kanske det är dags för fiktionen igen, eller nåt helt annat.

Lars Hermansson

lars.hermansson@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".