Omfördelad litteraturpolitik

Igår var det sista dag att lämna remissvar på kulturdepartementets förslag om att å ena sidan dra in stödet till förlaget ”En bok för alla” och å andra sidan instifta ett nytt litteraturcentrum. En av dom tyngsta remissinstanserna är Sveriges Författarförbund, ordförande Mats Söderlund är  kritisk till förslaget att dra in stödet till ”En Bok för alla”. Men Sveriges Författarförbunds kritik lär knappast hjälpa. Flera remissinstanser har inte ens kommenterat den föreslagna nedläggningen av ”En bok för alla”. Däremot är de allra flesta positiva till det nya litteraturcentret. Så för att förstå vad vi har att vänta av höstbudgeten på det litteraturpolitiska området ska man alltså lusläsa kulturdepartementets promemoria.

Ja, och till att börja med kan man konstatera att det indragna stödet till ”En bok för alla” upptar en mycket liten del av texten, kanske en tiondel. Av dom läsfrämjande verksamheter ”En bok för alla” bedrivit nämns en som värd att bevara, Bokjuryn, ett projekt där barn i olika åldrar läser och röstar fram årets bästa barnböcker. En tävling alltså, med vinnare och förlorare. Det betydligt mer uppmärksammade och lovordade projektet ”Läs för mig pappa” i samarbete med LO, i vilket industriarbetande fäder stimuleras att läsa för sina barn, nämns inte.

Vad gäller det nya litteraturcentret så ska detta i princip göra samma jobb som Svenska Institutet tidigare gjorde, nämligen fördela ekonomiskt stöd till utländska förlag som vill översätta svenska böcker, samt stimulera internationellt kulturutbyte. Den stora skillnaden är att detta nu ska ske, som det står i promemorian ”inom ramen för Bokbranschens Finansieringsinstitut AB”, alltså ett dotterbolag till Svenska Förläggareföreningen, det vill säga dom stora förlagens egen branschorganisation. Idén till det nya litteraturcentret bygger på ett förslag som regeringen fick just från Svenska Förläggareföreningen. I detta står angående översättarstödet, citat ”Ingen åtskillnad ska göras mellan så kallad kommersiellt gångbara titlar (till exempel spänningslitteratur) och vad som inte anses vara det.” Följt av den kuriösa formuleringen. ”En öppenhet här kan leda till att dom utländska förlagen vågar satsa på olika typer av författarskap”.

Hur ska man tolka detta? Dom typer av författarskap utländska förlag vågar satsa på är väl just dom kommersiellt gångbara, Henning Mankell, Lisa Marklund, Håkan Nesser. Nu vill alltså staten skjuta till medel för att ytterligare underlätta för den här sortens författare, vilkas böcker, det vet vi, redan klarar sig utmärkt på marknaden. Det är inte säkert att så kommer att bli fallet, det är många viljor som är inblandade i såna här projekt, men tanken finns där, jag tror den heter vinstmaximering, huruvida den kommer att bli kännetecknande för den nya borgerliga kulturpolitiken, återstår att se.

Lars Hermansson

lars.hermansson@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".