Konst på Pride-house

Europridefestivalen pågår för fullt i Stockholm och som Kulturnytt tidigare rapporterat är kulturen viktig i årets festival. Vid sidan av den stora utställningen ”Artikel 1” på Galärvarvet på Djurgården har Pride House – det vill säga Kulturhuset vid Sergels torg fyllts med en mängd mindre utställningar. Hur gestaltar HBTQ-världen gestaltar sig själv i bild?

Det är inte helt enkelt att få ihop viljan att skildra en angelägen fråga med en intressant konstnärlig gestaltning. Och många bilder på Kulturhuset fastnar i att visa upp viss rekvisita. Det är mycket piercat, tatuerat, rakat, naket och läder. Efter en uppsjö av foton, teckningar och collage i regnbågsfärger och stolta anonyma individer och glada upprymda människor i Prideparader har jag bara sett det jag trodde jag skulle få se. Men det finns två undantag. Orättvist inklämda bakom några nästan alltid belamrade soffor i Klara Foajén visar Hanna Gustavsson egensinniga små teckningar som fångar alltifrån kärnfamiljsångest i soffan eller vid matbordet till de fördomar som puttrar under ytan i mainstreamsamhället. När jag tittar på de förvridna ansiktena och kropparna är det omöjligt att inte tänka på ett klyschigt påstående som att hon blev lesbisk för att hon var för ful. Där slår Hanna Gustavsson effektivt in en kil. Sen finns det en utställning som slår de andra med hästlängder när det gäller gedigen research och visuell gestaltning. State of Mind av Annica Karlsson Rixon och Anna Viola Hallberg. Under två års tid har de regelbundet rest till S:t Petersburg och byggt upp ett rikt kontaktnät i Rysslands mest liberala stad för homosexuella. Vägen in i utställningen kantas av porträtt på kvinnor som ser självmedvetna ut. Flera skulle kunna smälta in på vilken svensk medelklasstillställning som helst.Längst in mot en fond av S:t Petersburgs hamninlopp är sju platta tv-skärmar monterade på metallstänger. På dom totalt 36 berättelser om erfarenheterna av att vara homo eller bisexuell i dagens Ryssland. Det är massivt, bitvis personligt. Olika åldrar, Olika erfarenheter. Om det är ok att kyssas på gatan handlar mer om synen på kärleksyttringar i offentligheten än om det är ok för två lesbiska kvinnor att göra det. Vissa frågor är universella som längtan efter barn, andra specifika som bristen på lagar som ger trygghet åt homosexuella par. Där finns en hel del att lära. Och en hel del erfarenheter som även jag kan känna samhörighet med.

Cecilia Blomberg

cecilia.blomberg@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista