Film

Suverän Cyborg

Med filmtriologin Hämnarens resa, Old Boy och Lady Vengeance fick den koreanske regissören Park Chan-wook inte bara sitt internationella genombrott utan skaffade sig, vågar man nog säga, en plats i filmhistorien. Hans nya film har premiär i morgon och heter, på engelska, ”I’m a Cyborg, but that’s Okay.”

Hur ofta när jag har berömt en film och ändå är en smula missnöjd, har jag inte försvarat mig med: ”Men det var ett angeläget ämne”, ”men det var ett fantastiskt bildberättande”, ”men det var fantastiska skådespelare”, ”men det var intelligent dialog”, och så får just den aspekten ta överhanden.

När det gäller en filmare som Park Chan-wook, behöver man inte ta till det där ena för att skyla över det där andra. För precis som Parks senaste film Lady Vengeance, är den nya filmen I’m a Cyborg, but That’s Okay så självklart och överväldigande en filmisk helhet och en­het, med ett angeläget ämne, ett fantastiskt bildspråk, fantastiska skådespelare, in­falls­rikt berättande, intelligent dialog, vass humor och nästan vad man vill ­– den är helt enkelt ett suve­ränt uttryck för en regissör som i likhet med Fellini, Ford, Hawkes, Kurosawa, Wajda, Truffaut behärskar filmkonsten från dess gurgel till dess kurr.   

Historien utspelas till större delen på ett mentalssjukhus, som samtidigt är ett fantasins narrskepp, som samtidigt är ett mänskligt befriande dårhus. Och att filmens yttre och bakre och sociala verklighetsförankring är historien om Cha Young-goon, som tror att hon är en cyborg, till det yttre en människa men innanmätet hos en maskin, och hennes schi­zo­frena mormor, som trodde att hon var en mus, och däremellan modern som tror att hon gör sitt bästa – det måste man nästan nypa sig i armen för att inte glömma bort när man virvlar iväg i den värld av ljud och musik och bilder som är Park Chan-wooks absolut egna. Den här gång­en kom­plett med inlagda rättika, mormors magiska löständer och makapären som transfor­me­rar ris till elektricitet.

Man bör nog se den minst två gånger. Först för att bara översköljas. Andra gången för att se sig omkring.

                                                                                                                        Göran Sommardal
                                                goran.sommardal@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".