Texterna, Mikael Lundberg
Konst

Mikael Lundberg visar sina avsikter på Norrköpings Konstmuseum

Mikael Lundberg är född 1952 och varit verksam som konstnär i 25 år och hans konst har ofta kretsat kring klassiska frågor om tiden och rummet och livet och döden. Frågor som Lundberg tagit sig an med en rad olika tekniker: elektroniska installationer, video, foto och tekniskt avancerad skulptur. På Norrköpings Konstmuseum visas nu den hittills mest omfattande presentationen av hans konst, med verk från 1994 fram till idag. ”Kliver ur min avsikt och faller” heter utställningen.

På golvet i ett av rummen på Norrköpings konstmuseum ligger massa runda stenar i olika storlekar alla omsorgsfullt inkapslade i glas - varje sten har fått ett genomskinligt skal.

I kanske flera miljoner år har det där stenarna skavt sig fram till just den formen de hade den dan då Mikael Lundberg inneslöt dom i glas och hejdade erosionens gång. Det är ett lika ömsint som brutalt ingrepp.

Stenen uträder ur sin stenighet för att tala med Willy Kyrklund. Och Mikael Lundbergs konst fångar ofta just själva utträdandet - när en form övergår i annan, när vatten dunstar till saltlandskap eller när livet tar slut. Och ju på nåt sätt ändå fortsätter.

Utanför museet ser vi ett Lundbergs mest kända verk: en flera kubikmeter stor asfaltskub som sakta förlorar sin form och rinner ut i en fet pöl som efter att den varit konstverk blir vägbeläggning.

Här visas också ett stramt och vackert vitrinskåp med böcker - mänsklighetens 50 viktigaste texter har valts ut av åtta sakkunniga personer - och Lundberg har tagit ett läderklätt praktexemplar av varje bok och till den byggt en, i storlek anpassad glaslåda, och där lagt in boken i olivolja och förseglat lådan.

Så där står de: Bibeln och Goethe och Pippi Långstrump i varsitt grönskimrande litet akvarium, massor av kunskap och skönhet bevarad för framtiden - men också är oåtkomlig - innesluten i sin tid, en bild av den tiden, det eviga är samtidigt förstört. Här finns en förtrollning som inte kan brytas utan att man blir väldigt kladdig.

Vilket väl är det slags dubbelhet som många av Lundbergs verk handlar om.

Utställningen på Norrköpings konstmuseum visar på konsekvensen i konstnärskapet och på bredden i uttrycket: från de komplicerade installationerna till de sparsmakade tekniska lösningarna: som Lifetimer från 1995 - en digitalklocka som obenhörligt räknar ner mot det beräknade slutet av Lundbergs livsländ - en deathclock som vem som helst kan skapa på internet idag.

Det är ett krasst och modigt självporträtt - och i samma rum ser vi hur det kan gå för den som utmanar ödet - en avgjutning av Lundbergs skinn hänger slappt från väggen. Verket, som är nytt, heter Marsyas, precis som den satyr Apollon lät flå som straff för hans hybris.

Och när Lundberg här utträder ur sin Lundberghet - är det, precis som i Kyrklunds dikt, en metamorfos som inger både ängslan och längtan.

Måns Hirschfeldt

mans.hirschfeldt@sr.se

Fram till den 16 november visas den på Norrköpings Konstmuseum innan den går vidare till Millesgården, Bohusläns Konstmuseum och Västerås Konstmuseum.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".